Enligt Fille i

Jag har alltid varit en sån som aldrig tackat nej till ett jobb erbjudande, aldrig dissat ett jobbpass. Jag tycker verkligen om att jobba och har alltid gjort så. Faktum är att jag hade mitt första riktiga jobb när jag var tolv. Älskar att göra mytta och tjäna mina egna pengar. Kör dessutom för det mesta på i ett enligt de flesta, alldeles för högt tempo, men egentligen tror jag inte att jag kan något annat tempo.. Föresten är det just på jobbet jag befinner mig då jag skriver detta. Till följd av allt detta har jag börjat ifrågasätta mig själv och mina beslut på sistone. Vad håller jag på med egentligen? Varför krigar jag så hårt egentligen? Eller jag vet ju det, för jag tycker om den frihet som pengar innebär och jag mår så bra av att känna att jag är behövd. Sen ska man ju så klart heller inte glömma att pengar faktiskt är en livsnödvändighet. Men nu på sistone har jag alltså börjat fundera på vad det kostar att tjäna pengar. När hinner jag njuta av allt det jag har? Eller egentligen syftar jag nog mest på hunden med allt detta, när hinner jag njuta av han? Här om dagen hade jag en sällsynt ledig dag och spenderade den med det finaste jag har, Simba. Vi var vid en långrund strand och promenerade, kastade pinnar, lekte i skogen och rullade i sanden. Finns det något bättre? Nej. Bara jag kunde ta med honom till jobbet så kunde jag jobba 24/7.. .