Det var en gång..

Jag blev nyligen varskod att jag har tillåtelse att inkludera minkära vän och extra lilla syster, fröken cickelini tortelini, i mni blogg. Och det är ju helt rätt, sådant måste man ju faktsiskt fråga om lov om ju, nu när man är en offentlig person och allt. Detta fick mig i alla fall att fundera lite över mina och hennes gemensamma bravader..

Som lite bakgrund till vad jag nu tänker berätta su ska jag först nämna att jag är inte sådan som har för vana att ljuga, jag ser nog mig själv som en ganska så ärlig person, vilket är väl tur för det är nog så att synden straffar sig själv tändå..

Hur som haver var jag och Cickan ute på en runda på Stureplan i sommras efter att ha nyligen kommit hem ifrån en tung Rom vistelse, och givetvis kännde vi inte att nattlivet här kunde på något vis mäta sig med bella Roma. Det var lite allmänt dött på Stocckholmsklubbarna, vi står utanför Sture och velar lite om huruvida det är värt att ens gå in alls eller ej. Det är då vakterna börjar prata med oss och fråga lite om ifall vi ska gå in? Vilka vi är och så vidare.. Då hör jag orden komma ut ur mitt sällskaps mun

-Nä men alltså vi blr ju inte här egentligen. Vi bor i Rom och åär bara här och hlsar på lite..

Vilket inte var sant, men innan jag hinner reflektera över det så hör jag mig själv haka på

-ja, vi vet ju inte riktigt vart man ska gå ut här i Stockholm, det verkar ju vara rätt så dött?

och så var bollen i rullning och det fanns ju ingen hejd på den. Vi stod säkert och pratade i någon kvart om varför vi bodde där och vad vi nu gjorde här. Hur det kom sig att vi pratade så bra svenska och föresten in gen italienska? Helt plötsligt hade vi svar på allt och jag trodde nog nästan själv på det för allt lät ju faktiskt väldigt bra när vi la upp det på DET viset.

TILLS en viss vakt stack en nål i min ballong..

-Men bor inte du i Hallonbergen, har inte du en hund?

-eeh..jo..men asså..ja, jag bor i Hallonbergen när jag är i Sverige, jag har enlägenhet där också.. ocheeh..hunden tar jag ju med mig när jag åker hem igen, till Rom alltså..  hur vet du det föresten?!

-aha.. okej, nä jag har sett dig..

Och då undrar jag vad oddsen är denna stureplansvakt har sett mig i Hallonbergen?? Men det roliga är att mitt straff för mina synder slutar inte här. Cirka två månader senare , det vill säga nästa gång jag gick ut typ, så var vi två tjejer till att börja med men allt eftersom kvällen gick så vart vi allt fler i sällskapet då det verkade som att typ alla var ute denna kväll. Slutligen var vi ett rätt stort gäng och när de4t börjad enärma sig hemgång anlät sig några ytterligare som jag inte kände sen innan, trodde jag, eftersom att jag har en synskada och således inte ser folks ansikten eller kan känna igen dom för den delen. Så jag vart intet ont anandes presenterade för min väns vän.

-Hej..

-Men bodde inte du i Rom?

-Du skämtar..shit asså..eh..ja jo det gjorde jag men jag har flyttat tillbaka nu....(kommer inte tåget snart?)

Man drar en sketen liten vals och får äta upp det hela sommaren, man ska inte ljuga.

Speciellt inte nu föresten när man ska bli offentlig person och allt, när det här hände var jag ju inte ens kändis..hahah..