Enligt Fille i - Name dropping

Fille

Meningen med livet är att fylla livet med mening. Sedan jag förstått det satsar jag på att fylla mitt liv med just sådant som är meningsfullt för mig. I daggsläget har det lett mig till en äkta man och två underbara barn och allt annat som kan leda till skratt och glädje, för vad är väl viktigare än att skratta? Jag tror även starkt på att det är en mening med allt som händer, man måste bara komma ihåg att ha tillit till att det kommer visa sig. Exempelvis fick jag vid 21-års ålder en gravsynskada som inte känndes särskilt meningsfull just då men som så här i efterhand har lett en hel rad fantastiska upplevelser som jag inte hade velat vara utan. Jag delar här, med glimten i ögat, med mig av mitt liv och vardag i hopp om att det kan tillföra mening även för någon annan. Kärlek

Name dropping

Jag är ju som bekant ny på detta bloggeriande, men trots det har jag redan hunnit få klagomål blev jag varse idag. Tröffade en fantastisk kvinna här om dan som även är en av mina äldsta vänner (jag menar inte att du är gammal, bara att jag kännt dig länge, så chillax), och hon blev ju naturligtvis besviken över att hon inte vart namedroppad här hos mig.

Alltså, Nazanin, kära Nazanin här kommer det. Jag träffade alltså min long gone Nazanin äntligen och jag och Nazanin softade lite och kolla in en film, som jag för övrigt även kan rekomedera till resten av folket, sjuuukt rolig, Despicable Me, heter den eller den töntigare svenska titel lyder, Dumma Mig. Men i alla fall när jag och Nazanin hängt fördigt så skulle jag gå från Nazanin, och där Nazanin bor är det en hyfsat lång trappa ner från kullen där Nazanns hur ligger.
Observera att jag nämner Nazanins namn..
Denna trappa var nu antingen typ borttagen eller bara bortsnöad som sedan fryst till is, hur som helst var trappfunktionen på trappan (Nazanin trappan) inte särsklit aktiverad.

Där går jag alltså med stilett klackar, kappa, gucci solisar och gucci väska och typ leker bergsbestigare fast tvärtom (neråt alltså), bergsnedstigare kanske det heter då? Tänkte att klackarna kunde agera ishackor och försökte köra ned dom i marken för att få fäste, det var himla meckigt..

Till slut märkte jag att i den här takten så kommer jag ju aldrig hinna till bussen, som för övrigt skulle gå från hållplatsen som låg cirka tio meter framför mig, så det vore ju lite enerverande minst sagt.

Jag fattade alltså beslutet att jag gör nog bäst i att sätta mig på rumpan på min lilla kappa och helt enkelt kana ner som en småunge, bättre det än att ramla och typ paja solglasögonen eller nåt, det hade ju varit ännu skämmigare.

Var det någon som såg en icke pulkaklädd tjej åka pulka utanför Nazanins hus i Söndags, så var det i alla fall jag.

Och , ja, jag hann med bussen.