Enligt Fille i - Seqeall till finnen-som-inte-är-en-finne bortagningen

Fille

Meningen med livet är att fylla livet med mening. Sedan jag förstått det satsar jag på att fylla mitt liv med just sådant som är meningsfullt för mig. I daggsläget har det lett mig till en äkta man och två underbara barn och allt annat som kan leda till skratt och glädje, för vad är väl viktigare än att skratta? Jag tror även starkt på att det är en mening med allt som händer, man måste bara komma ihåg att ha tillit till att det kommer visa sig. Exempelvis fick jag vid 21-års ålder en gravsynskada som inte känndes särskilt meningsfull just då men som så här i efterhand har lett en hel rad fantastiska upplevelser som jag inte hade velat vara utan. Jag delar här, med glimten i ögat, med mig av mitt liv och vardag i hopp om att det kan tillföra mening även för någon annan. Kärlek

Seqeall till finnen-som-inte-är-en-finne bortagningen

För er som har hängt med här i bloggarnas blogg så måste jag ju faktiskt återkoppla lite, och ja..ni sominte gjort kan ju bara börja läsa fårn början då så vet ni vad jag pratar om, ha så trevligt.

Anyway, kommer ni ihåg den där finnen som INTE var eller är en finne som jag gick till doktorn för att ta bort. Den där gången när jag fick betala 180 spänn för att han tittade på den med ett förstoringsglas och hällde typ alsolsprit i ögat på mig.

Idag skulle jag ju alltså ta bort den, med skalpeller och nålar och allt sånt där hemskt inblandat. Jag säger skulle eftersom att den är kvar, för jag missade tiden..

Nu ska jag alltså betala för ett besök jag inte varit på, och gå och gruva mig fram tills den 21:a istället och DÅ utsättas fpör detta, varför gör man så mot sig själv? 15:30 hade jag tiden, så vad gör jag när jag ser att klockan närmar sig 15:00? jag hoppar in i duschen?! Och är inte ens värst stressad, tar min tid, sjunger lite i munstycket och allt sånt där, klär på mig i lugnan ro och går hemifrån typ 15:40. Att jag ens går ehmifrån fattar jag inte varför jag gör. På vägen dit ringer jag ändå till stället och berättar att jag tagit fel på tiden typ, när jag då får beskedet från den jätte trevliga personen i andra änden att det yvärr är försent och att dom inte kommer att kunna ta emot mig och blir förvånansvärt nog jätte ledsen och besviken. Inte lyckades jag heller övertala henne att be doktorn jobba över, men däremot så antecknade hon i min journal att när jag väl kommer så kulle hon personligen närvara och hålla mig i handen.

Var detta typ en Freudiansk försening eller nåt? För ser man det så här så verkar det ju faktiskt inte riktifgt somatt jag ville gå, fast jag vill ju få det gjort. Kan man inte få narkos?