2011-05-29 | 00:47:37

Ska jag vara lite allvarlig för en gång skull?

För det första måste jag börja med att säga att jag beklagar verkligen dom tekniska problem som verkar råda här för tillfället, bilden från Operan lyckas inte placera sig i bloggen. Mycket mystiskt. Saken skall utredas närmare minsann!

I övrigt så började jag fundera lite här om dagen, men har tyvärr haft lite ont om tid att författa ner mina funderingar. Hur som helst så får jag ju en del frågor då och då om min synskada, vilket får mig att fundera ändå, att detta kanske trots allt är ett ämne som bör tas upp allt mer i bloggen då det uppenbarligen verakr fnnas intresse. Eller ja, i ärlighetens namn så tror jag inte att EN dag passerar utan att denpå något vis i något smmanhang kommer på tal.

För det mesta är min blogg ganska så lättsam mitt diverse vardags anekdoter som förhoppnigsvis lockar till skratt, jag skriver så för att jag lever också så. Man har inte roligare än vad man gör sig brukar jag tänka. Och vad vore väl livet om det inte var roligt tänker jag?  Men givetvis är livet mer än bara roligt.

För att för ovanlighetens skull gå in lite mer på djupet så skulle jag väl kunna avslöja att en aanledning som väger tyngre än bara det att jag inte brukar tänka på min synskada, vilket jag faktiskt inte alltid gör, är väl egentligen den att jag är lite rädd för den. Rädd för att den ska utgöra mig, bli mitt kännetäcken och ta över mig som person.

Jag har i mitt liv upplevt riktig depression omed allt vad det innebär och jag har också tagit mig ur det, det var länge sedan nu. Men jag är en gedigen anhängare av att man alltid ska dra lärdom av vad man går igen om, gott som ont. Så när denna synskada väl träffade mig, för det känndes så, som att jag blev träffad av något hårt, då så stretade jag emot allt vad jag hade för att inte låta mig dras ner i de mörker som som en depression är och som inte känndes allt för avlägset helt plötsligt.
Allt jag berättade om hur händelseförloppet var och så kring synskadan var absolut sant, men detta är väl en annan dimension av den kan man säga. Jag började på rehabiliteringen så snabbt som jag gjorde för jag tänkte väl på något vis att jag kunde bli av med mitt funktionshinder när jag väl var av med rehabiliteringen. Jag tog ingen tid av sjuksrivningen för att smälta det som hänt och låta det sjunka in, för jag ville hålla det borta från mig.
På denna rehabilitering träffade jag den ena fantastiska människan efter den andra och dagarna fylldes av skratt, när jag blev utskriven där i från fick jag hålla mig gör att inte grina, men trots det så kröp det lite i kropen på mig av att vara där. Varför? För det innebar att jag numera hade ett funktionshinder, jag var inte längre som alla andra, inte längre som jag, annars så skulle jag ju inte varit där.
Jag trodde att min Lebers Opticus Neuropati inte bara tagit min syn utan även min personlighet. Lyckligtvis så kan jag idag säga med, jag i alla fall cirka fem år av facit i hand att så var inte fallet och jag känner att jag vinner lite varje dag då jag exempelvis lyckas lägga en snygg makeup. Jag som trodde att jag var dömd att aldrig mer bära smink igen i mitt liv, om inte någon annan förbarmade sig över mitt ansikte.

Vad jag förstår av forskare och läkare så kommer jag väl alrid att vinna över denna sjukdom, vilket så klart inte låter särskilt upplyftande, men det roliga är att i mina ögon har jag redan gjort det och gör så lite grann varje dag.

Ibland är det inte lätt att acceptera eller att förstå den hand ödet gett en, men för sin egen skull bör man ändå göra det bästa möjliga av den för i slutändan är det ändå man själv som förlorar annars.

Varför skriver jag nu allt detta? Ja, det är sent och jag har haft en lång dag, vet inte om allt kommer verka osammanhängade när jag läser igenom det imorgon. Men troligtvis så skriver jag det för att de flesta av oss får för eller senare någon liten gåva av livet som är minddre uppskattat, vissa är mer frmaträdande än andras. Hur som helst är allt, som bekant, relativt och ingen kan avgöra hur stort eller litet något känns för dig.

Jag ville dela med mig llite av mina svåra stunder också till er, även jag som kanske ger sken av att livet leker har mina duster med mig själv och livet. Som sagt är jag trött och utvecklar gärna mer en annan gång. Komo bara ihåg att oavsett vad det är du står inför är du inte ensam i det, hur ensamt allt än må kännas och det finns ljus på andra sidan, men ibland är det upp till en själv att tända det!
2011-05-29 | 00:08:40

Mitt i all stress måste man faktiskt ta si...

guld foajen (MMS)

Mitt i all stress måste man faktiskt ta sig tid. Tid att njuta. Så La Bohem på Kungliga Operan så där en tisdags kväll sitter ju aldrig fel! föreställningen var absolut fantastisk, men i ärlighetens namn så är ju miljön och tillfället att klä upp sig halva nöjet! Och ÄNTLIGEN fick jag tillfälle att inviga en av mina favorit klänningar som jag fått av en mycket god vän, klänningen hade tidigare fått följa med henne på MTV Music Awards och även någon Post Gramy Party, och ja, nu även med mig på operan. Minns ni att jag för en tid sedan varit och fått en massa klänningar omsydda? Detta var i varje fall en av dem. Då den var sydd efter sin förra ägare och inte har en tillstymelse till stretch i sig behövde den modifieras lite. Den blev derfekt. Men som sagt ingen stretch i. Så det blev en kväll av små steg, inga hastiga rörelser och sittandes med visst besvär. So totally wortih it! Här står jag nu i alla fall i Guldfoajén med Katy.

2011-05-18 | 02:11:07

Är det inte vår tur snart?

Nu ska jag säga något som kanske kan vara lite svårsmält i lätt-och-lagom-mellan-mjölks-sverige, men jag är faktiskt ganska nöjd med mig själv, precis som jag är! Jag tycker jag är bra som jag är och skulle inte vilja vara någon annan.

Med det sagt betyder inte det att jag tycker att jag för den delen är perfekt och fullkomlig, eller jo föresteeen, näää..skojja..men seriöst nu då..

Det finns typ en miljon saker jag skulle kunna vara bättre på, eller ja, bara kunna över huvud taget vore ju också fint.. Man ska ju liksom aldrig sluta sträva efter att bli en bättre version av sig själv. Men poängen är den att oavsett om jag exempelvis kan prestera i olika genrer eller ej så tycker jag att jag är bra som jag är ändå.

Varför? För att jag är jag helt enkelt. Det är inte alla som får äran att vara jag liksom, men å andra sidan så är det inte alla som får förmånen att vara du heller, så det kära läsare, ska du allt vara stolt över.

MEN fasten att jag nu är så fantastisk som jag är trots att jag inte har något bollsinne, kan alla världens språk, kan sjunga som typ miss Badu eller Fiona Apple, kan vara lugn och sansad om jag skulle få en påhälsning av en av Guds skapelser av mindre proportioner (typ insekter och kryyyp), eller ens har fungerande ögon så har jag faktiskt funnit EN egenskap hos mig som är, ja vad ska man säga, definitivt mindre praktisk i alla fall och skulle inte skada att justeras.
Nämligen skulle så många skeden i livet och i vardagen bli så mycket enklare tror jag om man ändå kunde vara en morgon människa..

Ack, den som kunde vakna och vara pigg oh alert på morgonen, så praktiskt.

Hela samhället är ju uppbyggt mer eller mindre för att man ska vara en aktiv och producerande människa mellan typ åtta och fem. Det funkar inte riktigt för mig. Jag har försökt nu i, ja hela mitt liv, att bli en sådan där förundransvärd morgonmänniska. Förbannat svårt ska jag säga.

Problemet ligger inte som man skulle kunna tro i att enbart ta sig upp. Det verkar liksom inte riktigt spela någon roll när jag går och lägger mig, när jag går upp, eller när och hur jag gör något. Det är ändå inte förens framåt kvällskvisten jag börjar bli aktiv och kan åstadkomma något av värde, och desto senare det blir desto bättre blir resultatet av vad det nu är jag företar mig.

Jon Blund kommer till de lyckosamma med sömnstoff, men till mig langar han bara samma sak var eviga kväll, inspiration, kreativitet och energi stoff, framförallt energi stoff, skevt och inte så schysst av den där liraren tycker jag..

Alltså, jag fyller år hyfsat snart, så det jag vill ha är att bli en väl anpassad samhällsmedborgare, det vill säga en morgonmänniska, eller om inte så åtminstone något annat än en morgonzombie lite drygt halva dagen? Är deatta för mycket begärt, vilket jag kan tänka mig att det är, så tycker jag att det är dags för någon form av rättvisa ändå. Jag och många med mig har varit drabbade länge nog nu.

Anpassa samhället. Efter mig och mina gelikar.

Punkt.
2011-05-14 | 20:21:23

Vi behöver inte ta farväl, vi kan bara säga until next time..

Igår hände något stort. Jag, min lilla syster och vår halvbror befann oss på samma plats vid samma tidpunkt. Något sådant händer troligtvis inte oftare än någon gång per decenium skulle jag tro. Men vi hade faktiskt en alldeles särskild anledning.

Minstingen ska nämligen flytta tillbaka till Hawaii imorgon (där vi delvis är uppväxta), och då är det klart att man måste ta ett ordentligt avsked. Lagom tajmat tills att jag precis blivit klar med uppsattsen hörde de två nämligen av sig och undrade om inte jag skulle komma in till Söder där dom satt och tog sig ett glas på någon liten Thailändsk restaurang, En till thai? tror jag visst att den hette.. Så givetvis åkte jag in, fast det kanske inte var så givet egentligen med tanke på att vi ALDRIG varit ute tillsammans förut.
Så här i efterhand förstår jag knappt varför, vi hade ju jätte kul ihop ju! Oj, vad sorgligt nu när man fick det perspektivet på det.. fast nej, jag ska inte se det så utan tvärt om ta vara på att det vart av en gång ändå.

Då jag hunnit ta mig till stället hade kvälen hunnit utvecklas till en Karaoke kväll, fast på Thailändska, vi tre var nog de enda på stället som inte var Thai. Efter förvånansvärt lite övertalning skulle min lillasyster upp och sjunga?! Hur coolt som helst..

Som sagt var utbudet mest Thailändska låtar man aldrig hört och än mindre kan texterna på så efter ett antal förslag vart det slutligen Bon Jovi med Its my life, kommer ni ihåg den ens? =)

Snacka om att jag vart imponerand när jag hörde hennes röst i högtalarna och hon plötsligt stod där och sjöng att det var hennes liv och så vidare.. Höns mamma, stora syster ohc helt oblyg som jag är så drog jag så klart med mig brodern och ställde och intill henne och peppade och agerade bakgrunds sångare. Då langades det fram ännu en mick och framträdandet vart en duo! As bra.

Dock kan ju inte jag texten till den här låten utan enbart refrängen, och eftersom jag som sagt har en synskada så fungerar ju inte riktigt karaoke konceptet för mig, jag kan ju inte läsa på skärmen heller. Så brorsan fick stå och läsa och typ viska texten jätte snabbt i mitt öra så att jag hinner hänga med. Fast det gick ju lite så där det  med eftersom texten kunde ju typ lika gärna varit på Thailändska så off som den var.. Strunt samma kul var det, med andra ord så hände mycket ovanligt igår kväll.

Hoppas du nu lyckas med allt vad du tar dig för i framtiden kära syster,
vi älskar dig och vi ses snart igen!!

2011-05-14 | 19:55:28

C-uppsattsen är klar!!

Som sagt så läser jag ju till Socionom, och har hela denna termin ägnat mig åt c-uppsatts skrivandet. Det har kännts jätte stort. Givetvis har det även tagit mycket tid, speciellt så här i slutet. Men nu, nu är vi klara! Helt ofattbart, men vi är klara!
Det var något av ett antiklimax när vi helt plötsligt upptäckte att oj, jaha, vi är alltså klara nu..? bara så där..
Jag hade väl kanske förväntat mig att lite fyrverkier skulle komma ut spruutandes ur datorn eller något i den stilen.. Men ja, så var det med det.. ska jag fortsätta putsa dom där fönstrerna nu då kanske som jag inte han klart med på grund av en viss uppsatts kanskse?

Hur som helst har jag sett till att Simbba fått ett någorlunda tack för att han varit så sjukt duktig och haft sånt tålamod med allt tråkigt datorsittande, vi kom nämligen just in från en tre timmars promenix, underbart!
2011-05-10 | 10:38:21

En tjuv går lös

Jag sa till Simba att han inte skulle lägga benet i trädgården, att det inte var någon bra idé. Men för en gångs skull fick han som han ville, han fyllde ju år. Fyller man år så får man faktiskt gör ai princip vad man vill och alla måste vara snälla mot en och göra som man säger, det är faktiskt födelsedags reglerna!

Men idag är det jag som säger "vad var det jag sa", den är nämligen stulen!

Stackars min lilla prins såg jätte ledsen och besviken ut, han hann ju inte ens smaka ju, han sparade den till sen. Om tjuven läser detta så hoppas jag att du drabbas av samvetskval nu och drar svansen mellan benen, det var faktiskt en födelsedagspresent du STAL! Ett nytt ben fordras, tills dess ligger brottsoffret under bordet och tjurar.
2011-05-09 | 01:25:28

Stort ben till en stor kille! 

Han vart j...

20110508814 (MMS)

Han vart jätte glad men sammtidigt lite stressad. Han sprang fram och tillbaka med benet tills att han äntligen blev utsläppt och fick gömma det i trädgården. Så ja, varsågoda alla grann katter och hundar, simba bjuder tydligen..!

2011-05-09 | 01:19:48

Varsågod!

20110508810 (MMS)

2011-05-08 | 22:59:40

Whatever makes him happy..

20110508806 (MMS)

I sista sekund, som vanligt, anstormade jag, Vicky och födelsedagsbarnet Kista Galleria. Av någon anledning är det väldigt svårt att ta sig dit före tio i nio. Det har nästan blivit som en sport att se hur mycket shopping och hur många butiker man hinner täcka in innan allt bommar igen, men framförallt, hur lång tid efter stängning man kan få dom att hålla öppet. Inte schysst egentligen, jag vet. Men jag kan typ inte hjälpa det. Jag är ju kanske inte värsta sportiga tjejen annars, men i galleriorna får jag utlopp för mitt atletiska jag och tävlingsmäniskan armbågar sig fram till provrum och kassor.. 

Hur som helst var detta Simbas dag och vi hade ställt in siktet på djur affären! 

Så klart vet ju han själv bäst vad han vill ha så han fick gå runt och välja lite grejer vilket resulterade i en kasse med diverse hund delikatesser samt detta jätte ben...whatever makes him happy!

2011-05-08 | 01:42:24

Grattis Simba!

20110423550-001 (MMS)

2011-05-08 | 01:34:24

Mannen i mitt liv

20110507804 (MMS)

En jätte puss till den lilla mannen i mitt liv som fyller sex år idag! Tänk att för sex år sedan kom du till världen och du har förgyllt min sedan dess! Vid ett tillfälle som detta räcker inte orden till, min Prins som får mig att le i alla lägen.

2011-05-07 | 03:40:34

Prioriteringar

20110507803 (MMS)

Har kommit hem efter en supermysig kväll hos Anna vilken inkluderade nygräddade pankisar, vindruvor, morotstavar med dipp fantastiskt gott rödvin och det goda sällskapet av Simba, Anna och Fatou. Hör och häppna så var faktiskt JAG på Systembolaget idag och införskaffade en flaska i kvällens ära, det var nog mitt andra besök där ever vad jag kan minnas. Vet inte riktigt om jag tycker att det var något ställe för mig, men nu har man provat det i alla fall.. Är hur som helst super trött nu, ansiktstvätt och tandborstning kändes ju lite halv prioriterat. Däremot ställde jag mig givetvis och ordnade ett litet blomsterarangemang innan läggdags. Man vill ju ha något fint att vakna till liksom! När jag piffat färdigt slog det mig, att om jag tar mig tid att sätta samman en godmorgonbukett till mig själv så borde jag nog tvätta mig och borsta tänderna också..?

2011-05-06 | 02:38:40

Kvällen tog en VIT vändning..

Kom hem efter min floating upplevelse och ringde min kära vän Anna för att babbla lite och kolla läget och så.. Läget var inte direkt på topp, det kan det ju inte alltid vara heller. Jag å andra sidan har varit sugen en tid nu på att utöka mitt Disney films utbud, hade alltså med andra ord inte något emot en tur till Kista. Då kom jag att tänka på hon länge pratat om en ny mobil, och då menar jag läänge. Den nuvarande var väl inte direkt från det här årtiondet. Så sammanfattningsvis: there is not therapy like retailtherapy!

Sagt och gjort, typ tio minuter innan centrumet stänger igen stormar vi ONOFF med hunden i spetsen, jag ger mig på Disney utbudet och hon drogs mot iPhonisarna.

Några minuter efter stägning studrar jag ut från butiken, hög på  shopping, och hon vinglar väl snarare ut i chocktillstånd och nybilven iPhone ägare.
Så småningom gick även hennes vinglande över till studsande och kvällen hade genast gått från grå till VIT!

Jag: Du ser, lycka kan visst köpas för pengar! =)
2011-05-06 | 02:20:21

Floating

Jag var med om något underbart idag. Jag var på floating på Alternativ hälsan Östermalm, det var fölrsta gången jag provade något sådant och kan iknte annat än att rekommendera det! Kupong kvinnan nummer ett, det vill säga min kära syster Li, hade så klart hittat något bra erbjudande på Groupon och valde då trevlligt nog att bjude med lilla mig på denn afton av saltad lyx! Det uppskattas! I 50 minuter låg man där och flt runt i saltvattnet, men vad mig anbelangar hade det lika bra kunnat vara 5 minuter. Man glömde tid och rum och vad som var upp, ner, fram eller bak. Dessutom var tanken mycket större än vad jag hade förväntat mig, så pass att jag kan tänka mig att de av er som tvekar på grund av någon tendens till att bli klaustrofobiska även skulle kunna avnjuta detta nöje! Underbart avbrott i studierna säger jag och mitt väl saltade hår!  
www.alternativhalsan.nu    
2011-05-04 | 19:24:34

Helt slut

20110504796-001 (MMS)

Nu vart pitbull huvudet trött av allt pluggandet..

2011-05-04 | 17:50:56

Dom tänker så det knakar

20110504799 (MMS)

Min duktiga kompanjon Katy och min pitbulle djupt försjunkna i c-uppsattsen. Det kan ju inte gå annat än bra när dessa huvuden slås ihop. Under tiden ser jag till att veta min plats i köket och förse de två med diverse tilltugg.

2011-05-04 | 11:22:44

Smoothie tips!

20110504794 (MMS)

Nu är man åter i sin boning, jobbade inatt och ska nu fortsätta så fast med c-uppsattsen. Naturligtvis plockar jag då fram mina husmors talanger, hjärnan kan ju inte jobba utan bränsle. Super gott vart det! Think Pink har jag döpt den till. 
Recept: 1 banan, 1 näve hallon, 1/2 halv näve blåbär, 1 glas Sagolika skogsbärs soppa, mixa allt och think pink!

2011-05-04 | 00:52:30

Man kan säga att det var drag i Paris!

20110423631 (MMS)

Man kan säga att det var drag i Paris! 
Är här utanför Moulin Rouge på en Marylin Monroe fläkt. Det gällde alltså att hålla i allt som behövde ihållning. Som ni kanske har kunnat skymta så är ju inte mitt hår så där jätte kort. Tillräckligt långt för att det ska nå mig till rumpan, tillräckligt långt för att jag kan vira det runt halsen några gånger och använda det som halsduk på vintern, och tillräckligt långt för att jag ska kunna använda det som pisksnärta och örfila folk som gjort sig förtjänta av det med. Och ja, jag har provat det med lyckat resultat, man rycker inte i min tofs ostraffat.. 
Men det kan alltså vara svårt att ha full uppsyn över allt detta hår vid alla tillfällen. Detta var som synes ett sådant. När jag vänder mig om efter att denna bild tagits finner jag barnen hoppandes och lekandes i mitt kring fladdrande hår. Jag får väl bjuda på det..

2011-05-02 | 00:40:57

Fisförbud i kommunaltrafiken, tack!

På tunnelbanan på väg till jobbet idag vart mina luftvägar, eller ja, hela mitt väsen blev besudlat. Man kan nästan säga förgiftad. Någon jävel pruttade mig i ansiktet. Exakt vem den skyldige var vet jag inte. Jag vet bara att jag var sittandes och det fanns flertalet ståenderumpor runt i kring mig och i ansiktshöjd. Varpå en distink släppnings stank slår mig i ansiktet som en oförtjänt örfil. Sjukt äckligt. Självklart vill jag att budskapet om att detta inte är ett socialt accetperat beteeende till gärningsmannen. Alltså kommenterar jag demonstrativt dådet i telefonsamtalet som jag är mitt uppe i. "alltså shitt! Nån har typ FISIT mig i fejan!? Jag kan inte sitta här längre.." nu undrar jag VARFÖR gör man så? När man vet att någon befinner sig i skottlinjen? Hoppas du som utsatte mig för detta och att karma en dag hoppar upp i ditt ansikte. Och är det någon anan som känne sig träffad så ber jag att ni tänker en extra gång innan ni avfyrar

Jag heter Félicia, är 25 år och bor i Stockholm med min hund och min roomie. Jag både pluggar, jobbar och snart är jag kontaktfamilj också till en liten prinsessa. Med andra ord är jag en grymt upptagen men dock livsnjutande kvinna som inte har tid för någon fritid men däremot allt annat som kan förgylla livet. I denna underbara blogg tänkte jag även förgylla era liv med mina vardagsäventyr. Välkomna till min underbara värld kära ni! Och kom ihåg, allt är enligt Fille.