Är det inte vår tur snart?
Med det sagt betyder inte det att jag tycker att jag för den delen är perfekt och fullkomlig, eller jo föresteeen, näää..skojja..men seriöst nu då..
Det finns typ en miljon saker jag skulle kunna vara bättre på, eller ja, bara kunna över huvud taget vore ju också fint.. Man ska ju liksom aldrig sluta sträva efter att bli en bättre version av sig själv. Men poängen är den att oavsett om jag exempelvis kan prestera i olika genrer eller ej så tycker jag att jag är bra som jag är ändå.
Varför? För att jag är jag helt enkelt. Det är inte alla som får äran att vara jag liksom, men å andra sidan så är det inte alla som får förmånen att vara du heller, så det kära läsare, ska du allt vara stolt över.
MEN fasten att jag nu är så fantastisk som jag är trots att jag inte har något bollsinne, kan alla världens språk, kan sjunga som typ miss Badu eller Fiona Apple, kan vara lugn och sansad om jag skulle få en påhälsning av en av Guds skapelser av mindre proportioner (typ insekter och kryyyp), eller ens har fungerande ögon så har jag faktiskt funnit EN egenskap hos mig som är, ja vad ska man säga, definitivt mindre praktisk i alla fall och skulle inte skada att justeras.
Nämligen skulle så många skeden i livet och i vardagen bli så mycket enklare tror jag om man ändå kunde vara en morgon människa..
Ack, den som kunde vakna och vara pigg oh alert på morgonen, så praktiskt.
Hela samhället är ju uppbyggt mer eller mindre för att man ska vara en aktiv och producerande människa mellan typ åtta och fem. Det funkar inte riktigt för mig. Jag har försökt nu i, ja hela mitt liv, att bli en sådan där förundransvärd morgonmänniska. Förbannat svårt ska jag säga.
Problemet ligger inte som man skulle kunna tro i att enbart ta sig upp. Det verkar liksom inte riktigt spela någon roll när jag går och lägger mig, när jag går upp, eller när och hur jag gör något. Det är ändå inte förens framåt kvällskvisten jag börjar bli aktiv och kan åstadkomma något av värde, och desto senare det blir desto bättre blir resultatet av vad det nu är jag företar mig.
Jon Blund kommer till de lyckosamma med sömnstoff, men till mig langar han bara samma sak var eviga kväll, inspiration, kreativitet och energi stoff, framförallt energi stoff, skevt och inte så schysst av den där liraren tycker jag..
Alltså, jag fyller år hyfsat snart, så det jag vill ha är att bli en väl anpassad samhällsmedborgare, det vill säga en morgonmänniska, eller om inte så åtminstone något annat än en morgonzombie lite drygt halva dagen? Är deatta för mycket begärt, vilket jag kan tänka mig att det är, så tycker jag att det är dags för någon form av rättvisa ändå. Jag och många med mig har varit drabbade länge nog nu.
Anpassa samhället. Efter mig och mina gelikar.
Punkt.
Haha, jag håller med... Jag skulle ha klarat mig genom high school myyyycket bättre om det inte va för den här jobbiga samhällsstrukturen... :(