2012-03-12 | 11:49:10

Jag förbereder mig inför min tillökning =)

201203121596 (MMS)

Jag känner mig som en gravid kvinna som förbereder sig inför att barnet ska komma. Nu ha jag alltså varit och införskaffat skalet till mitt kommande tillskott! Det var väl fint? Ska åka och ordna rätt (och givetvis matchande) hörlurar nu också! Plus att jag har föresten ringt återigen och köat hos Tele2 för att försäkra mig om att jag är gravid, med en iPhone vill säga. Och det var positivt, jag är väntande! =) Sååå otålig..och herregud ja, vad ska den heta? Förslag?

2012-03-11 | 23:32:50

Vart är iPhonen då?

Hmm..har precis upptäckt att..nej föresten jag har inte upptäckt någonting alls, vilket är just vad som är problemet. Det finns inget bekräftelse mejl från Tele2 att upptäcka i min inkorg! Vilket oroar mig en aning, hon sa ju att jag skulle få det? Fast å andra sidan verkade hon inte veta mycket om vad hon pratade om..alls...

Men tänk om jag nu har gått igenom allt detta utan att hon fått in min beställning? Tänk om min iPhone inte är på väg? Och jag som väntat en HEL helg redan! Jag tål inte att vänta, jag får utslag av det..

Det skulle inte förvåna mig om det dyker upp en brödrost i brevlådan istället..

suck..!
2012-03-10 | 12:49:43

Att detska vara så svårt?

Jag är alltså åter i min vardag och börjar så sakteligen få ordning på den också, i vanlig ordning så får jag ju då även mina maniska infall med jämna och ojämna mellanrum som bara MÅSTE genomföras för att bevara min sinnesro. Igår var en sådan dag.

Jag satt alltså på bussen och dagdrömmde lite och kom att tänka på ett jätte fint iPhone skal jag hade sett i Las Vegas, ett sånt hade jag ju egentligen velat ha.. Men jag har ju ingen iPhone så det verkar ju onödigt. Jag har aldrig heller velat ha en iPhone, jag gillar gammla hederliga knapp telefååner som jag förstår mig på. Speciellt min då den är rosa. Men om man int skulle ha ett sånt där skal ändå? Det var ju i guld, inte helt fel det heller...
Då är ju frågan om det ens fnns i Sverige, eller ska jag be någon i Las Vegas skicka den till mig?

En tvångstanke är född och jag börajar ringa runt till diverse butiker i Stockholm för att höra efter om dom kan tänkas ha sklet jag efterlyser. Till sluttror jag faktiskt att jag har hittat det! Jag ber dom hålla det åt mig eftersom jag inte har telefånen ännu..

Sen ringer jag till Tele2 och hamnar i årets längsta kö! Tydligen så hade dom dagen innan startat en dunderkampanj på Sveriges billigaste abonnemang med en valfri smartphone på köpet, det är ödet tänkte jag.

Till slut kommer jag fram efter en dryg halvtimmes köande och efter ungefär ytterligare en halvtimmes samtal med säljaren så har vi kommit fram till en passande lösning för mina behov så bryts samtalet EXAKT innan han skulle starta inspelningen. Jag som trodde det skulle vara ödet?

Konstigt nog ringer dom inte ens upp, jag som måste vara deras bästa kund eftersom att jag pratar som ingen annan? Jag förstår inte..

MEN jag ställer mig i kö igen i ytterligare 40 minuter, jag går igenom allt med denne säljare igen och då det är dags för inspelningen så säger han att på grund av allt tryck på telefånerna så hade inte han någon möjlighet att spela in och skulle koppla mig till en som kunde det. Jahapp. Det var ju nödvändigt för han att ens svara i telefånen då?

Nu fick ja alltså köa i ytterligare en halvtimme tills en tjej äntligen svarade som jag är ledsen att säga nog var den mest oinformerade och trögtänkta anställda Tele2 hade. Jag tror faktiskt inte att det fanns EN ENDA fråga jag ställde till henne då hon svarade med något annat än "dröf lite så ska jag fråga någon", och detta gällde alltså VAD jag än frågade. Då hon fyllr i beställningen på mitt, observera nu, "Maxi Unlimited" abonnemang så informerar hon mig om att det innebär fria minuter, sms, mms och surf. Varpå hon frågar om jg vill ha några tillägg på detta? Vad skulle det kunna vara undrar jag? "Ja, till exempel  så kan jag köpa ett tillägg på 89 kronor i månaden och då få smsa och mmsa gratis till ett antal utvalda familj och vänner" Men vadå, behöver jag ens det? Jag hade ju unlimted sa vi ju? "Jo, precis, men det stog här så jag tänkte bara fråga om du ville ha det?" Herregud..

Jag kan inte ens återge det hela, jag tror jag blir för upprörd då, men ni kan ju tänka er om jag säger att det tog mig cirka fyra timmar att få det hela avklarat och det var PRECIS så att batterieran räckte..

..efter mycket möda och stort besvär har jag alltså en iPone på väg till mig, så nu skajag gå ut och köpa skalet som var anledningen till telefånbytet överhuvudtaget!
2012-03-09 | 23:46:51

Snipp snapp snut så var sagan slut!

Efter en allt för kort vistelse även i Atlanta så var det helt plötslilgt dags att turnera vidare till det stora äpplet, New YOrk! Vi flög dit i ett otroligt gulligt propeller plan med endast elva rader med stolar, charmigt!
Detta resmål var det endå där vi inte hade någon barmhärtig samarit att bo hos så dessa tre nätter tog vi in på ett hotell mitt på Manhattan och var sedan lämnade åt vårt ostrukturerade öde. Allt vad heter dygnsrytm och rutiner var som bortblåst. Jag tror int eatt ajg såg staden i sol ljus förens sista dagen då vi var tvungna att bege oss ut på stan i normal tid eftersom vi hade checkat ut från hotllet redan, vilet jag är glad för eftersom det var ju jätte fint!
Vi turistade ändå så gott vi kunde. Vi tog båten ut till staten island för att hälsa på fihetsgudinnan, men bara för att vända och åka tillbka efter fem minuter eftersomo det var lite väl sent och sista färjan tillbaka var tydligen den vi kom in på..men vi vinkade åt henne i fjärran..
Sista kvällen, eller snarare natten, gjorde vi idock riktigt slag i saken och bokade av alla attraktioner i en rasande fart, time square, madison square garden, rockafeller center, central park (såg vi från bilen, man ska tydligen inte vistas där nattetid fick vi höra) och visst jag, brooklyn bridge han vi promenera över också, även det nattetid! Detta upplägg var faktiskt inte alls tokigt, allt var ju superfint när det var upplyst och glittrande och det är ju tros allt staden som aldrig sover så ådå var vu ju tvugna att undersöka om detta verkligen kunde levas upp till, och det kunde det ju! Stockholm har att lära föregångaren Amerikat minsann! Affärer som stänger sju, ,det är ju pinsmat..tss tss...
Tidigare inlägg har jag av en händelse beskrivit själva resandet mer än resemålet upptäckte jag så här i efterhand. Så det måste jag ju även göra här.
Dramatiskt värre var det faktiskt! Så klart..
Straz efter att vi tagit våra ålatser i planet så drabbas jag av någon okänd och än idag oförklarllig form av intensiva och konstanta magsmärtor som inte var av denna värld så on som de gjorde! Dessa höllk i sig i närmare tre timmar, och under denna tid känndes det som att det fanns inte någon i min närhet som inte visste att jag vred mig i smärtor, hade någon  ändå missat detta eller om dom på övervåningen ville veta vad som pågick så fick dom veta det då ropade ut i högtalarna och bad eventuella läkare bland passagerarna att ge sig till känna. Till slut fick jag något slags piller somo äntligen knockade mig!
Väl framme i LOndon där vi skulle byta plan så hade vi några timmar till övers eftersom vi redan missat vår anknytning (faktiskt inte vårat fel), vilket var ypperligt eftersom Vicky fyra veckor tidigare glömt sin jacka här och nu hoppades kunna få tillbaka den i deras Lost and found. Jag å andra sidan var inte så sugen på att springa runt på Heathrow kånkandes på tunga väskor, utan att ha sovit en blund och yr efter mina välsignade piller. Skulle jag orka vidare behövde jag en vagn. Tyvärr fanns ingen sådan, men däremot en rullstol som fick duga lika bra. Det tyckte däremot inte personalen, rullstolar skulle man tydligen sitta i, inte ha väskorna i. Så okej, jag satte mig, med alla väskor på mig, och Vicky körde. Fort gick det, rejser fart, och oj vad folk tyckte synd om mig som hade en sådan galning till chufför och oj viken service vi fick. Inte en enda kö behövde vi sitta i och folk bad om ursäkt för sin blotta existens i princip. Det här mina vänner är hur man ska resa har jag upptäckt!
För de som såg lite förvånade ut över att jag sedan kunde ställa mig upp så hade jag ju faktiskt en massa formulär som påvisade att jag faktiskt kunde tänkas vara rätt yr till följd av de piller jag fått på tidigare flighten, så det så!
Enda gången då mitt rullstolande var på väg att komma tillbaks och bita mig i arslet var då det var dags att boarda nästa plan och det började uppstå fråge tecken kring huruvida jag var medecinskt redo att flyga eller ej. Då vart jag himla ivrig på att gå, rakt dessutom, för efter en månad på vift vill man faktiskt få komma hem till slut!
2012-03-09 | 22:38:30

Vidare till....ja, vart var det nu då?

Efter vad som känndes som alldelles för kort tid så var det till slut dags att bege oss vidare till Atlanta där vi skulle vi skulle bo med mina goda vän, densamma som vi lånade huset av.
Biljetterna från Maui till Atlant aoch sedan vidare till New York hade hon bokat åt mig, så jag kan ju inte påstå att jag hade så jätte bra koll på dessa flygrutter, jag visste att jag skulle mellanlanda påvägen till Atlanta  men det var typ så långt som min kunskap stäckte sig. Ärligt talat var jag så stressade innan jag lämnade Sverige och hade så mycket att stå i så jag tror inte riktigt att jag läste hela mejlet..
Hur som helst så mellanlandar vi i San José där vi hade en lucka på cirka nio timmar innan nästa flyg som skulle gå super tidigt på morgonen. Som en smart tjej passade Vicky då på att sova, som en mindre samrt tjej passade jag då på att vaka över våra väskor hela natten helt i onädan eftersom att flygplatsen stängde nattetid och vi var de enda där i princip. Att deta var onödigt kom jag givetvis på då det var datgs att ta sig igen om securityn och cirkkusen var igång igen. Helt outsövd och förvirrad landar vi sedan kort därpå i vad jag förväntade mig skulle vara Atlanta men så hör jag kabin personalen dilla något om någon Phoenix, vad är det tänker jag? Namne på flyplatsen eller? så konstigt.. När jag kommer ut ur planet letar jag sedan med rödsprängda ögon upp nåpgon som ser ut att veta var han var och frågar just det, var ÄR jag? Termiknal fem får jag till svar. Det var ju inte tilräckligt med information för mitt förvirrade lokalsinne så jag upprepar, No, where am I? What airport? State?  Nu ser han mer förvirrade ut än jag och svarar att jag är i Phoenix. Skulle inte jag till Atlanta trodde jag? Då granskar han mina biljdetter och förklarar sedan att det är inte förens nästa flyplats, jag skulle tydligen byta här först.
Faschinerade, hade inte den blekaste om att jag även skulle dit..
Väl framme i Atlanta gick allt lite smidigare, då var vii ju trots allt inte lämnade åt vårt öde längre, nu bodde vi hos min kära vän somo kunde ha någorlunda koll på oss.
Vi åt sedan massa underbar sydstatsmat och lyssnade på folk som prata<de med sydstatsdialekt och sa saker som ya'll.. hur mysigt som helst. Vid det här laget så hade vi även shoppat så mycket att vi var tvunga att posta hem varsit paket med grejer för att slippa allt för mycket övervikt på planet.
2012-03-02 | 14:41:43

Maui, the gangsters paradise

Nu är jag tillbaka i Svedala igen! Jag lyckades inte uppdatera något mer på resande fot uppenbarligen, det gick så fort allting så det var svårt att hinna med allting, och vips så var jag hemma igen!? Dock är det onekeligen skönt att vara hemma igen, och vilken underbar känsla är inte det? Trots alla fantastiska platser man sett och otroliga saker man har upplevt så ser jag ändå fram emot att komma hem i slutändan.
Nu jobbar jag för fullt på att hitta någon form av rutiner igen och få ordning på någon form av vardag, vilket har varit lite svårt till en början då jaghar haft den grövsta jetlagen jag varit med om och vaknat vid tre-fyra tiden på morgonen och varit superpigg..
Men ett steg i att återupptäcka mina rutiner är givetvis även att återupta bloggandet. Så jag ska försöka sammanfatta fortsättningen på mina äventyr i USA för er.
Efter ett alltid lika jobbigt och vemodigt farväl av min pappa fortsatte vi vidare till grannön Maui. Flyresan däremellan var så kort att vi inte ens hann komma upp i höjd innan det var dags att landa igen. Och GuD vad jag älskar att återse den ön!
Här följde tio fullspäckade dagar som vi ägnade åt att snorkla, skåda valr, delfiner, sköldpaddor, xebror och andra random djur, vi har klättrat i djunglar och i bambuskogar, simmat i och klättrat upp för vattenfall,  testat att flyga som fåglar (paragliding), tagit del av Hawaiianska traditoner på en gammaldags Luau, dansat som vildar på stranden i månskenet ackompanjerat av live trummor, gört inbrott i mitt gammla barndomshem och snokat runt i mina gammla skolor, shoppa som galningar, och blivit arresterade, för att sammanfatta lite kort.
Vi bodde hos min bästis jag hade på den tiden då jag bodde där vid tretton års ålder och heller inte hade återsett på tretton år hur fantastiskt återseende som helst! Hon var preis som jag mindes henne faktiskt fast..typ vuxen. Att bo hos henne var som att bo i PIppis hus ungefär, hel knasigt, och proppat med sköna människor. I detta hus bodde alltså min barndomsvän (Pippi själv), hennes pojkvän, samt två tonåringar som pippi hade adopterat, pippis moster med tillhörande pitbull, en väninna med en tvåårig dotter, och på det så kom jag ock Vicky och flyttade in på verandan där vi sov på en bäddsoffa ute i det fria.
Ett par dagar hade vi även turen att få låna en annan av mina bästa vänners hus på Maui som råkade vara tomt ett par dagar innan det skulle komma betalande gäster. Vilken kontrast det var att flytta in här ett par dagar!
HÄr hade vi en privat insynskyddad djungel med havsutsikt, egen pool och jacuzzi, varsitt stort sovrum och varsitt badrum, en gigantiskt balkong som sträckte sig runt hela huset samt ett stort kök och vardagsrum.
Detta har varit en lång resa som sagt med ett rikt innehåll och jag tror det är omöjlligt att återge allt, men jag kan tänka mig att arresterandet kanske väckte vissa frågetecken hos er så jag ska återge det så gott det går. Det var nämligen den sista kvällen vi bodde i lyxvillan som vi även var på ett så kasllat "full moon party" på stranden med live trummor och eld danser som det skedde.
Vid ankomsten var parkeringen fullproppad av strandbesökare och festdeltagare, så givetvis ställded 'vem vo pss där obekymrat, utan att notera några skyltar som informerade om att det var förbjudet att vistas i denna nationalpark efter..ja.. någon viss tid på vällen, vad det var vet jag fortfarande inte. Men eftersom vi hade en tidigmorgon nästadag då vi skulle packa och flytta tillbaka in i pippis hus så stannade vi ändå inte så jätte sent utan gick då det fortfarande fanns en del del folk kvar på stranden. Men däremot då vi kom till parkeringen uppftäckte vi att vår bil var den enda kvar på festen, uppenbarligen visste dom andra om reglerna och tänkte sova på stranden..?
Precis då åvi tänkte gasa hemåt blir vår vindruta påhoppad av en ursinnig polis som skrek
- GET OUT OF THE CAAAR YOU ARE UNDER ARREST AND THIS CAR IS BEING TOWED!!
Vi som frågetecken hajjar snabbt att något är mycket fel fast utan någon som helst aning om vad är snabba med att lägga till en så oskyldig look som möjligt. Vicky bidrog med att hysteriskt prata enbart svenska för att understryka vår turistighet och uppfinningsrikt nog försökte hon även kläåmma fram lite trårar, dock utan framgång, men det tackar vi ändå för!
Denne polis hade alltså för avsikt att bärga bilen, häkta oss över natten mot borgen för att sedan lösa det hela vid en kommande rättegång. Helt otroligt! För en felparkering?! Det kan tilläggas om det inte redan framgått attt Hawaiis oliser är inte de allra trevligaste att ha o göra med direkt så det kan vara idé att undvika dem vid eventuella besök i paradiset.
Efter att ha förklarat att vi var icket ont anande godtogna bortkommna turister som VERKLIGEN inte hade tid att sitta inne eftersom vi hade en mycket tidig morgon dagen därpå (vi skulle ju flytta hem till Pippi igen) så fick vi tllslut åka hem i vår egen bil. Tyvärr kvarstod ju dock rättegångsdatumet i slutet på Mars. Till saken hör även att bilen hade jag lånat av en vän, alltså den registrerade bilägaren, vilket var även de uppgifter som polisen hade tagit då han registrerade vår lilla lagöverträdelse.
När det sedan var dags att bege sig från the gangsstars paradise, Maui, så var vi pinsamt nog tvungna att åtelämna bilen med ett tillhörande rättegångsdatum för min vän att infinna sig på..
Men ja, förutom det, vilket föresten var en upplvelse i sig, så kan jag absolut rekommendera denna underbara plats i solen till alla!
Jag heter Félicia, är 25 år och bor i Stockholm med min hund och min roomie. Jag både pluggar, jobbar och snart är jag kontaktfamilj också till en liten prinsessa. Med andra ord är jag en grymt upptagen men dock livsnjutande kvinna som inte har tid för någon fritid men däremot allt annat som kan förgylla livet. I denna underbara blogg tänkte jag även förgylla era liv med mina vardagsäventyr. Välkomna till min underbara värld kära ni! Och kom ihåg, allt är enligt Fille.