Enligt Fille i

något har hänt, något som jag inte trodde någonsin skulle kunna hända. Jag gav mig på vintersporter för första gången då jag var 15 eller 16 år, eller närmare bestämt sonowboard. Det var och är askul. Utför är lätt men uppför är svårare.Eller njae, sittliften är rätt oproblematisk och man kommer upp utan större missöden, med dessa små jäkla kknappliftar och ankarliftar är ett djävulskt påfund. Jag är nu närmare 28 år och har fortfarande inte bemästrat konsten att åka uppför.I alla fall inte sammtidigt som uppför mig. Då jag har försökt har resultatent vait många men ingen av dom har varit att jag stått på toppen av backen. Jag har trasslat in mig, jag har släpats både baklänges och upp och ned, jag har inte rört mig ur fläcken medans liften sakta stretchats ut allt mer, jag har åkt tillllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllbaka in i liftkön som blivit till dominobrickor, ochja, för att sammmanfatta slutade det med att liftpersonalen bad mig sluta försöka. Jag har sedan accepterat detta nedderlag.
Tills jag häromdagen åkte till flottsbro. Jag och en väninna skulle spendera dagen där men senga som vi är kom vi inte fram förens vid tretiden och tur var väl det för väl framme får jag reda på att min enda väg pp, sittliften, inte öppnar förens klockan sex!
Jag blir såklart förtvivlad, ska jag nu behöva promenera upp? Det här kunde dom ju ha informerat om innan. Trots att jag förklart vilken fara jag är i komination med en lift så vägrar dom köra upp mig med snöskotern och insisterar på att jag ska försöka igen. Det enda jag kunde tänka då var att dom har uppenbarligen aldrig sett någon som mig i action tidigare, då skulle dom gladeligen ha lånat ut skotern istället. Men ja ja, nu var jag ju här så jag provade..

Och så..plötsligt så hände det.! JAG KOM UPP!

Jag var så chockad först att jag inte ens märkte att jag var uppe förens min vän ropar till mig att släppa knapppen eftersom jag redan är uppe. Då slänger jag mig på marken och asharvar och utbrister: du driiiiver? Är jag uppe??

Och succsen höll faktiskt i sig, ända tills jag blev övertalad att ge ankarlliften ett försök nu när knappliften gick så bra.Jag stretade emot ett tag eftersom den går mycket snabbare och ramlar jag av så befinne jag mig inte i skidbacken som på den andra liften utan på en slags liten bana med ett dike på var sida. Till slut gav jag med mig, men somvanligt har jag alltid rätt, jag klarade itne av den.
Märker hur vi sakta men säkert närmar oss kanten av banan för liften och allt närmare diket och finner mig återigen maktlös inför situationen, försöker hålla ut nåra meter till för då skulle jag hinna fram till första avfarten till backenmen förgäves. Det slutar med attt jag släpas bklänges av liften genom diket tills färden tarett abrupt slut då jag krockar in i, komiskt nog, en nödstoppskappstolpe för liften som jag river ner och troligtvis pajar. Är lite osäker på detaljerna hur allt gick till för det gick såfort men gjorde antagligen någon sorts volt eftersom jag minns att jag vid något tillfälle såg min bräda ovanför mig innan jag hamnade sittandes i backen, återigen asgarvandes.

Nåväl en skidresa är väl inte enskidresa om man inte krockar in i någonting vid något tillfälle. Eller?

Det där var hur som helst här om dagen och nu är jag uppe iSälen och ska köra hårt igen nu efter det att jag övat i Huddinge.

Änska mig lycka till imorgon, det lär jag och de andra i backen, eller snarare liften behöva.. :)

Vad ni ser på bilden är för övrigt bildbevis på att jag kom upp oh min lycka över att ha segrat över den notoriske knappliften.