Hem
Om mig
- Om
  
  Fille
  
  Meningen med livet är att fylla livet med mening. Sedan jag förstått det satsar jag på att fylla mitt liv med just sådant som är meningsfullt för mig. I daggsläget har det lett mig till en äkta man och två underbara barn och allt annat som kan leda till skratt och glädje, för vad är väl viktigare än att skratta? Jag tror även starkt på att det är en mening med allt som händer, man måste bara komma ihåg att ha tillit till att det kommer visa sig. Exempelvis fick jag vid 21-års ålder en gravsynskada som inte känndes särskilt meningsfull just då men som så här i efterhand har lett en hel rad fantastiska upplevelser som jag inte hade velat vara utan. Jag delar här, med glimten i ögat, med mig av mitt liv och vardag i hopp om att det kan tillföra mening även för någon annan. Kärlek
Kategorier
- Allmänt
- Djur
- Familj
- Familj
- Hawaii
- Inredning
- Min synskada
- Resor
- Vardags äventyr
- Villa
Arkiv
- Mars 2019
- Februari 2019
- Januari 2017
- Maj 2016
- Januari 2016
- Oktober 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- Maj 2012
- Mars 2012
- Januari 2012
- December 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
Länkar
- AlternativhälsanÖstermalm

Enligt Fille i

Sedan ett antal år tillbaka har jag en grav synskada som jag i denna blogg delar med mig av. Jag tar upp allt från vardagliga företleser, till mina personliga filosoferingar utifrån livet som synskada. Detta med förhoppningen att mina erfarenheter kan vara till stöd, nytta ellernöjeför någon annan. Dock gör jaginte anspråk på att det jag skriver är allmängiltigt för alla personer med synskada - detta är enligt Fille! Men i huvudsak vill jag locka till skratt genom att bjuda på mig själv, för vad är viktigare än att skratta?

Det gööör inget, dom är ju så söta..

Ännu en vovvefylld dag är till ända och snarkorkestern är igång igen. Har inte behövt torka något bajs från golvet idag (duuuktiga vovvar). Men vad känner jag när jag komner hem från gymnet? Någonting luktar väldikt suspekt.. Jag kryper runt på golvet i hela lägenheten och luktar på allt tycker jag, men hittar ingenting.. Så jag ger upp och tar med gänget ut på promenad,
Väl inne igen hittar jag till slut källan, eller om den hitta mig vet jag inte.. Jag trampa hur som helst i en väl kamoflerad golvfärgad liten hundspya. Sådärja, då kan vi sätta punkt för den dagen då!

↑