Enligt Fille i

För er som antingen känner mig personligen eller som har följt min blogg här en längre tid vet att jag de senaste två åren och elva månaderna har bott ihop med min roomie och bästa vän.Självklart har jag och hon vetat från början att detta inte skulle vara för evigt. Från början var det mest en ekonomisk lösning för oss båda, vi var tvåtjejer med för hög hyra jämfört med våra respektive inkomster. Saker och ting förändras och så även våra livsituationer.
Och nu, idag, tog detta äventyr just slut, för en halvtime sedan för att vara exakt.

Hon har varit en viktig person i mitt liv sedan gymnasiet å det tror och hoppas jag ju attt hon kommer att fortsätta vara och att vi i framtiden kan sitta över ett glas rött eller så och skratta och se tillbaka på alla våra underbara minnen vi skapat tillsammans under tiden som roomies. Jag försöker tänka att detta alltså inte är slutet på boken, bara slutet på ett kapitel som ska följas av många fler.

Varför känns det då så sorgligt? Varför kan jag inte hindra tårana från att sippra fram?

Vill inte fuktskada mitt fina nya tangentbord så jag slutar nog här för den här gången.


Älskar dig min fina vän, hoppas du vet hur fin och viktig du är.