Enligt Fille i

Ett funktionshinder är ju som benämningen antyder, rätt så hindrande. Det var väl den känslan som jag upplede som starkast då jag just insjuknat, jag kände mig så otroligt hindrad i och till allt. Och det var en avskyvärd känsla. Jag har sen dess egentligen varje dag kämpat för att vara så lite hindrad som möjligt av mitt tillsstånd. Det är väl sällan som jag låtit någon i min omgivning se eller märka av hur stort hinder jag faktiskt upplevt att min synskada faktiskt är och var. Vilket aldrig har varit personligt så att ingen tror något annat , det har inte vvarit för att excludera någon. Det har helt enkelt varit en del av min strategi för att orka hantera min situation. "Fake it til you make it" har varit en av mina främsta verktyg genom livet för att bemästra svåra situationer. Och ett tips till er, jag lover, det funkar.
Även så i det här fallet med syynenJag intalar mig att jag kan, och således kan jag.Jag säger till mig och min omgiving att jag klarar, och då klarar jag. För mig har det varit viktigt att aldrig ge vika när jag kännt mig försvagad, för då har det kännts som att gör jag det så BLIR jag det.

Och som sagt, det funkar. Jag har hundratals exempel på det, varav en del milstolpar har jag beräättat om här för er. Till exempel sådana saker som att jag kan och vågar sminka mig igen, att jag vågar klippa både mina och min hunds naglar, att jag till och med vågat vara frisör igen. Att jag vågar handla kläder själv, en sån sak kändes enom för mig i början också. att jag vågar ha solglasögon på mig utan att bli paranoid av hjärnspöken om att folk ska missta mig för Stevie Wonder. Inte för att det är något fel på han eller så, missförstå mig rätt.. Jag vågar till och med resa själv och har lyckats med det med flight byten och allt..

Ja ja, klalpp på min rygg och så där, nu börjar det kanske bli långrandigt..

Till saken, hur mmycket man än utvecklas så kan man ju alltid i princip utvecklas mer. Jag har väldigt länge velat göra en så kallad "promenad semester", eller jag kallar det så i alla fall. En av det bästa sakerna jag vet är att gå. Att gå och gå och gå..Det är rogivande och sammtidigt som en energizerbunny. Men detta är något som jag har kännt mig hindrad i att göra i en väldans massa år. Men NU har jag bestämt mig för att inte vara hindrad i det heller längre. ENough is enough.
Jag ska så klart forska lite för att veta rent praktiskt hur jag ska genomföra detta, åt vilket håll jag ska gå och lite sånt.. I och med att jag inte kan läsa skyltar och kartor och sånt alltså.
Men min tanke är alltså att jag ska gå från Stockholm till Västervik.

Hur var och när återkommer jag i.


Hmmm...undra om man kan få sponsring av något slag till detta också..? som sagt, jag ska forska lite..


GODNATT MINA ÄLSKADE LÄSAREOCH SOV GOTT MED ORDEN "FAKE IT TIL YOU MAKE IT"I HUVUDET, DÅ GÅR ALLT. :)