Enligt Fille i

Sen jag kom på denna fantastiska ide att ge mig ut på långpromenad med betoning på både lång och promenad, så har folk frågat mig VARFÖR`? Jagg kan idag säga att jag för första gången frågade mig själv samma sak, Fille VARFÖR?

Fast inte de första timmarna då var det fortfarande jätte trevligt, Men att gå från Sundbyberg till Rönninge med en ryggsäck på ca 25kg, vilket jag har gjort idag, gjorde att de sista timmarna kändes aningen överflödiga även för mig. Pricken på i, grädden på moset eller blåsan på foten eller vad man nu ska kalla det måste jag ändå återge, var då jag befinner mig ca 10 min från mitt mål och ska tydligen sista biten gå igenom något slags skogsparti med motions spår, jag går in en bit, och där antar jag attdet sedan måste varit otroligt dålig gps signal eller så för vägen försvinner från kartan och när den väl visar sig påstod den att det fanns vägar där det mara var skog. Så jag gjorde det enda jag kunde då enligt mig, det vill säga att följa stigen och ett tu tre så har den beräknade ankomst tiden fördubblas, det var så att man kunde gråta. VART tod den där jäkla stigen mig? Jo, exakt tillbka där jag började. Alltså, som om det inte egentligen hade räkt med sträckan jag just lagt bakom mig så la jag till en runda på motions spåret i skogen. Glömde jag säga att det har regnat hela dagen också? Det har det i alla fall. Regnat. Hela dagen. Man kan säga att det går bra nu.

Nu ligger i alla fall både jag ock världens bästa Simba nerbäddade med insmorda tassar och fötter och laddar för imorgon.

Imorgon som jag by the way hoppas ska bli aningen lättare då jag rensat min packning här på all barlast jag tycker mig kunna undvara. Och FRAMFÖR ALLT så ber jag till vädergudarna om uppehåll.

Jag är medveten om att detta inte låter som mitt allra soligaste inlägg, men det är väl kanske för att det inte varit så soligt idag och för att jag är mer fysiskt trött än vad jag någonsin varit förut. Men jag känne mig faktiskt inte fullt så bitter som jag kanske låter. För faktum kvarstår; jag skriver detta från en säng i Rönninge, och jag har GÅTT hit! Känns helt ofattbart, kan nog inte riktigt greppa det ännu, Jag har varit rätt nervös inför detta faktiskt ju mer det har närmat sig och idag under mitt vandrande så kom jag på mig själv med att stundtals gå och tralla glatt för mig själv och min underbara lilla ängel i hundformat och stundtals tycka att detta är nog det svåraste jag någonsin gjort. Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Så ska nog sova på det nu. 

Kom på att jag måste också tillägga till alla er som på olika vis hört av er till mig under dagen med kärlek, pepp, och positiv energi i stort, antingen via telefon, sms, facebook eller dylikt att jag uppskattar allt ni ger mig nogot enormt! Jag vet att jagknappt svarat på något, det beror på att jag varit så fokuserad på att hitta rätt, komma fram och orka. Men ni ska veta att de stunder i slutet då lasset kändes riktigt tungt och jag behövde låna lite styrka så var det från er jag gjorde det. Då stannade jag upp, satte mig på någon bänk i fem minuter eller så och läste igenom all kärlek som hittat sin väg in i min mobil. Det var ni, jag och Simba som tog oss ända fram till Rönninge idag. <3