Jag är nu en fiskare

Jaha vad kul, hade skrivit ett både långt och vackert litterärt konstverk till inlägg igår men vaknade idag för att upptäcka att ENBART bilden blivit publicerad. SÅ ARG. 

Jag tror inte att mästerverket går att återskapa.

Dock måste jag måste jag ju försöka för det var en så fantastisk dag.Spenderade i stort sett hela dagenute på norska havet ägnandes åt djuphavsfiske. Jag är en sån som aldrig vinner i spel och jag trodde att det här med att få napp eller ej var lite samma sak. Därför lovade jag att skulle jag få napp så skulle jag köpa en lott för varje fisk,i tron om att jag inte skulle få något alls. Nu ska jag tydligen köpa typ 26 lotter, och resan är inte över än. 
Det var verkligen jätte kul, men allt som innefattade beröring av fiskarna vägrade jag prompt, jätte äckligt ju!  
När vi sedan kommit tillbaka till land så var det tydligen förväntat att man skulle rensa fisken också, blä,nästa gång vill jag nog fiska färdiga fileer. Så stackars Kerstin fick stå och rensa hela vårt lass i princip medan jag satt uppe i soffan och försökte samla mod. 
Troligtvis hade jag kommit undan att rensa fisk med hänvisning till min synskada men det kändes inte rätt, för det var faktiskt inte den som begränsade mig i det fallet utan snarare min töntighet. Och jag vill ju faktiskt inte sprida en bild av att man som synskadad inte kan göra något själv utan tvärtom, dessutom satt jag och fick dåligt samvete så jag tog slutligen mitt mod till fånga och entrade styckeriet. Efter att ha hoppat runt med ångesten bubblandes i magen och tårarna innanför ögonlocken så plockakde jag till slut upp en firre och la den på skärbrädan. JAG TOG PÅ EN FISK. De andra verkade inte tycka att min fiskberöring var till så särskilt stor eller konstruktiv hjälp dock. Efter mycket om och men och velande och skrikande så hade jag nog totalt rensat en fisk själv. En fjärt i rymden för mänskligheten, ett stort steg för mig.

Däremot när det kom till att skinna av fileerna hade jag inga som helst problem, manskulle kunna säga att jag var en fena på det, haha. Det kunde jag på löpande band.

När jag kommitt upp och duschat av diverse kadaversås från mig och hunnit processa vad jag gått igenom så samlade jag min nyfunna styrka och mod och proklamereade jag inför Kerstin och nu till er också att imorgon (idag) så ska jag våga ha ihjäl min egen fisk! AAah!

Hur som helst utnämner jag Kerstin till gårdagens hjälte, vilken kvinna!