Enligt Fille i - Jag är så glad! Jag mår så bra! Jag är så trött..

Fille

Meningen med livet är att fylla livet med mening. Sedan jag förstått det satsar jag på att fylla mitt liv med just sådant som är meningsfullt för mig. I daggsläget har det lett mig till en äkta man och två underbara barn och allt annat som kan leda till skratt och glädje, för vad är väl viktigare än att skratta? Jag tror även starkt på att det är en mening med allt som händer, man måste bara komma ihåg att ha tillit till att det kommer visa sig. Exempelvis fick jag vid 21-års ålder en gravsynskada som inte känndes särskilt meningsfull just då men som så här i efterhand har lett en hel rad fantastiska upplevelser som jag inte hade velat vara utan. Jag delar här, med glimten i ögat, med mig av mitt liv och vardag i hopp om att det kan tillföra mening även för någon annan. Kärlek

Jag är så glad! Jag mår så bra! Jag är så trött..

Jag är framme i Västtervik och jag kan knappt tro det! Vilken otrolig resa det har varit och än mer otroligt känns det att jag nu är framme! Så här slut fysiskt och psykiskt har jag inte kännt mig på hela tiden. Men å andra sidan så var det en extremt lång dag idag. Enbart promenerande har varit minst nio timmar idag, fast jag skulle tippa mer, har inte så bra koll just nu så mör som jag är.

Men jag kan inte med ord beskriva hur bra det känns att ha gjort det här. Att gha gått från att få en ide, till att börja planera den och sen att genomföra det hela! Och framförallt SLUTFÖRA!

De sista timmmarna, eller snarare de sista tre milen har jag gått på enbart adrenalin och vilja. Jag vet att Det har ramlat in otroligt mycket på både facebook, här på bloggen, mejl och sms. Jag vet också att jag inte svarat på någonting ännu. Ska göra det så fort jag fått tillbaka min hjärnfunktion. Återigen är jag otroligt tacksam och glad över allt fantastiskt stöd som så måånga visat mig, det har hjälpt mig något enormt på denna sista och i början till synes omöjliga sista dag. Enormt tack till alla som stärkt mig längs vägen.

Speciellt boostad blev jag faktiskt de cirka åtta sista kilometrarna av Västerviks Tidningens journalist och fotograf som mötte upp mig med en sjukt behövlig Red Bull samt en banan och en Japp. Hela sista sträckan efter att de åkt sin väg så mer eller mindre dansade och sjöng jag mig fram till restaurangen där fina faster och Simba väntade. Vilka jag för övrigt först promenerade rakt förbi tack vare diskot jag hade i öronen och så haft sedan dagen då Simba övergav mig på min färd.

Nu måste jag dessvärre runda av för idag känner jag, ska berätta mer om allt sen, men måste ladda med lite energi inför imorgon nu känner jag. Har ett par intervjuer som väntar samt att jag ska föreläsa i Västerviks Gymnasium, ska bli super kul! :)

Slutligen vill jag avrunda med att min så kallade LHONly Walk jag nu har genomfört har kännts allt annat än ensam tack vare alla ni som tänkt på och stöttat på olika vis! All min kärlek till er!