Sedan ett antal år tillbaka har jag en grav synskada som jag i denna blogg delar med mig av. Jag tar upp allt från vardagliga företleser, till mina personliga filosoferingar utifrån livet som synskada. Detta med förhoppningen att mina erfarenheter kan vara till stöd, nytta ellernöjeför någon annan. Dock gör jaginte anspråk på att det jag skriver är allmängiltigt för alla personer med synskada - detta är enligt Fille!
Men i huvudsak vill jag locka till skratt genom att bjuda på mig själv, för vad är viktigare än att skratta?
Kände att jag ville berätta lite mer om sista vandringsdagen också. Fick en sån mysig start på min långa slut spurt. Började med att jag gick ned till undervåningen från lägenheten som varit min för natten och möttes då av ett fullt uppdukat bord med allt vad man kan önska sig till frukost samt vad man kan tänkas önska sig till matsäck också. Sen extra öppnade dom upp sin butik innan jag skulle bege mig också så jag fick tillfälle att köpa med lig lite av deras egna lammkorvar.Fick lite sist ahjälp med kartkoll och sedan till och med lite sälllis av min värdinna, Eva Lis upp till brevlådan. Under den sträckan så återberättade hon en av Elsa Beskows sagor, Pelles nya kläder, som dom brukar göra interagerande teater för och med de besökande barnen som kommer till gården. Hur mysigt som helst, kan absolut tänka mig att komma tillbaka hit med min lilla guddotter eller så. Tack Smultronboda för en bra start. :)
