Nästa våningsäng

Ikväll ligger jag och Simba i en ny våningsäng, i en ny stad-Nyköping!
Det verkar vara en rätt gullig stad det här, rätt mycket vägarbetenn vad jag sett men annars väldigt gullig.Har varit borta vid affären och handlat middag till mig och Simba så jag tog mig en extra titt på den i samma veva som jag mötte upp en journalist från Södermanlands Tidning (tror det var så den hette) är lite slut och det är nästan så att det är lite svårt att greppa vart jag är. Nu har jag alltså lagt ungefär 12 mil bakom mid, och det till fots.. Jag gick och funderade sista biten in mot vandrarhemmet och kom fram till att det måste vara så: Jag är 28 år och GALEN, kan inte komma på någon annan förklaring. Haha. Det är egentligen synd att jag bloggar och dokumenterar så häär på kvällen jämt för det är ju då somjag är som mest sliten. Borde kanske ta mig tid på morgonen och skriva lite för då är jag jäkligt positiv och glad! Så att jag kan återge den känslan lite bättre kanske. Imorse till exempel känndes det så underbart att kliva ut och upptäcka att regnet har uppphört och solen skiner lite lagom och att se Simba skutta omkring i gräset var som körsbäret på toppingen eller vad man nu säger. Den känslan satt i ungefär halva dagen, och det gällde nog oss båda skulle jag tro. Sen tror jag nog att både jag och Simba är rätt eniga efter våra impiriska studier att fyra mil och allt däröver är lite väl mycket att ta sig ann på en dag. Tre hade räckt gott och väl..

Jag säga också att lyckokänslan som infinner sig näår man når målet byttes för en kort stund ut mot förtvivlan för koden jag fått att knappa in att öppna porten med fungerade inte! Jag försökteigen igen och igen men lik förbaskat så kom jag inte in och jag som inte ville vara stående på mina fötter EN sekund längred än nödvändigt i det läget. Jag lyckades till slut få tag på någon per telefon som var ansvarig för stället och blev då informerad om denn lugnande nyheten att jag var bara vid fel hus. Vandrarhemmet var huset brevid, jag hade stått och försökt ta mig in på kvinnojouren tydligen. Vilket ändå inte var helt opassande ändå tyckte jag, jag är ju en kvinna som var i behov av hjälp, och då i form av en säng!

Men slutet gott allting gott, nu har vi fått våran säng och dag tre är häpnandsväckande nog slut! Godnatt mina kära 


#1 - - Annika:

SuperFelicia och SuperSimba, vilket team ni är!!!
Träffar du på några kul människor längs din promenad?

Kram, kraft och energi!!
Annika