2015-08-13 | 11:13:20

moment 22

märkligt hur humöret kan vända, dagen började med att jag var vid ganska gott humör igår, men sedan vid middagen började jag grina mitt i maten utan att jag själv ens kan säga varför? jätte konstigt men jag kunde verkligen inte sluta vara ledsen sen. Tror ledsenheten stegrades i sakta takt med att mitt bråck svullnade upp mer och mer och tilltog alltmer i smärta allt eftersom att dagen fortskred..vet inte, Men konstigt nog så hjälpte inte ens kaffe, jag som alltid brukar få ett omotiverat högt lyckopåslag vid intagande av kaffedrycker, lite smått hög liksom. Men inte igår, då var jag bortom räddning. Idag verkar vara en bättre dag dock, plus att jag garderar med kaffe redan nu på morgonen i förebyggande syfte. Det och stödstrumpor givetvis. Vilket jag för övrigt paradoxalt nog typ blivit allergisk mot! Sedan jag upptäckte dom lårhöga stödstrumporna från Mabi så har dom varit absolut nödvändiga för mig från morgon och  kväll för att orka stå på benen eller ens sitta från morgon till kväll. Men sedan i fredags har jag inte kunnat använda dom då jag fick en jätte konstig reaktion på dom då. Huden där silikonet gör att dom sitter uppe blev kokhet, illröd, svullen och känndes som att den brann, har märken kvar på låren än idag. så vad gör jag? Cant live with them and cant live without them typ. Gick till Stadium och köpte två par stödstrumpor från SOC som också skulle ha graderad kompression, vilket jag har läst på internettet  att dom ska ha faktiskt, dock går dom bara till knäna så lika bra är dom nog inte.. Vilka problem, men den jag tycker mest synd om i allt detta blir till följd hunden, det är hans promenader  som det dras in på när jag får för ont. Tack och lov är han snäll och förstående, men fram för allt gammal och trött :)
2015-08-12 | 14:34:27

duktig bebis

tiden går så fort samtidigt som att den går jätte långsamt. konstigt.

Jag har aldrig varit bra på att väta. ibland är jag otåligheten personifierad. men ja, det här med att vänta barn går ju väldigt mycket ut på att just vänta och det är ju inte så mycket man kan göra åt det, för en gångs skull spelar det ingen roll hur mycket man tjatar eller förhandlar. Men samtidigt så är ju hela upplevelsen väldigt mysig i sig också och jag kommer troligtvis att sakna den när den väl är över också så jag försöker njuta så gott det går. Har fått lite krämpor här och var men i övrigt så njuter jag. 
Och igår fick jag veta av barnmorskan att vi har en duktig bebis som vänt sig upp och ner. skönt att höra att hon är duktig, det börjar bra. Och jag har ju hört att dom ska vända sig, men jag kan ändå inte låta bli att undra om det verkligen är bra att ligga upp och ner så där länge? är det inte farligt att få blod i hjärnan?borde jag motverka detta lite genom att stå på huvudet lite mer regelbundet? eller åtminstone vara horisontel så ofta som möjligt? eller så ska jag kanske bara lita på att lilla Mini vet vad hon håller på med.. så konstigt allt det här.. jag har en liten människa inuti mig!!
Jag heter Félicia, är 25 år och bor i Stockholm med min hund och min roomie. Jag både pluggar, jobbar och snart är jag kontaktfamilj också till en liten prinsessa. Med andra ord är jag en grymt upptagen men dock livsnjutande kvinna som inte har tid för någon fritid men däremot allt annat som kan förgylla livet. I denna underbara blogg tänkte jag även förgylla era liv med mina vardagsäventyr. Välkomna till min underbara värld kära ni! Och kom ihåg, allt är enligt Fille.