2015-03-24 | 12:07:44

Pengar och sånt kanske inte växer på träd men glass gör det i ala fall!

Måste baara dela med mig av vad jag möttes av när jag kom hem efter tragedin med luppen och sen dessutom fel smak på glassen, i vår trädgård så hade min man tydligen planterat lite Ben o Herrys frön för på en gren i ett träd så hängde denna och väntade på mig! :) Slutet gott, allting gott, med betoning på GOTT alltså!

2015-03-21 | 17:12:37

Det var det..

Det finns ju alltså i dagens samhälle tack och lov en hel uppsjö med olika hjälpmedel för att kompensera upp olika fysiska tillkorakommanden som en del av oss människor kan tänkas ha. Synen i mitt fal. Som jag nämnt tidigare så är iPhoen bland de främsta av dessa idagsläget, men den delar nog nästan först plats med en sjukt praktisk och hjälpsam liten pryl. Nämligen min lupp. Det är alltså bara ett optiskt hjälpmedel vilket är en av dess fördelar, batterierna kan inte ladda ur, den kan inte hänga sig, minnet kan inte bli fullt osv.
dock så har den en stor brist, men det har i och för sig iPhonen också, dom KAAN gå sönder. speciellt vid upprepade tappningar i golvet. Telefonen är dyrare att få lagad men jag blir nästan lika handikappadnär luppen går sönder. Den har alltså gått sönder, min lilla mupp lupp. 
På väg tilll jobbet kom jag på att en glass vore nice att kalasa på under det kommande jobbpasset. Jag var precis vid kassorna näär jag i princip bara hann få upp luppen ur fickan innan den flög i golvet och då i bitar. En tant(tror jag att hon var, läser du mot förmodan detta och inte käner dig klassas in i facket "tant"utan kanske snarare "mogen kvinna" så ber jag å det ödmjukaste om uursäkt och kan bara till mitt försvar säga att jag ser faktiskt rätt risigt.) nåväl, jag fick i alla fall hjälp av en något äldre kvinna än mig själv att plocka ihop delarna, vilket jag såklart uppskattar men på nåt sätt fick det mig typ att känna mig ändå mer hjälplös. Sen så bad jag istället killen i kassan om hjälp att gå och hitta min Ben o Jerrys med önskad smak eftersom jag nu stod där med lupplikdelar ihanden och således närmast analfabet. Som om det inte var tillräckligt synd om mig redan så fanns inte rätt smakutan jag fick ta en annan(!?), men kände inte at det var läge att skicka ut honom på ytterligare en jakt eftersom jag nu orsakat en kö på några meter bakom mig.

Sammanfattning: jag sitter alltså och tröstäter Fel glass nu.


 
2015-03-20 | 15:14:06

man blir tjock av sånt här väder..

mm..här har man gått i godtro och tänkt att det börjar ljusna lite nu efter allt som har varit och våren är på väg. Sen hör man på nyheterna att det ska bli en liten solförmörkelse idag. Visst, varför inte? Det stör inte mig, jag är ändå på jobbet då, så är inomhus, kan tända en lampa. Men dom måste uttryckt sig fel på nyheterna det var ju inte bara någon liten solförmörkelse, det blev ju en hel vårförmörkelse. Inte okej. Det räcker INTE med att tända en lampa..
Hade ställt in mig på en skön liten tretimmars promenad hem från jobbet, nu överväger jag en taxi.. Når nog inte dagens tegmål idag med andra ord.
2015-03-19 | 22:25:19

I glädje och i sorg..

Så mycket har hänt sedan sist. Jag har kastats mellan både sorg och glädje, man kan bli utmattad av mindre egentligen.
Min farfar, som jag har skrivit om här tidigare, ni vet tomten som pluggade på Universitetet? Han gick bort nu i vintras detta trots att haninte uppnått den ålder på hundra år som han lovat. Kan inte föreställa mig Småland utan hoom, har inte varit där sedan dess men kan bara tänka mig att det är oändligt tomt utan hans nynnnande.
Och nu, för en dryg månad sedan , har lite dålig tidsuppfattning, så gick även min lilla mormor bort.
Visst vet jag att detta är en del av livet och jag har aldrig fruktat dödensom sådan men känslan man lämnas med är ändå en oändlig tomhet. tomt. tomt. tomt.
Nu har jag inga far eller mof föräldrar kvar, en generation är borta, lite extra tomt blir det väl också eftersom min mamma också är borta sedan unga år. Dock har jag ju ändå givetvis min gulliga lilla pappa kvar tack och lov, men han bor på en liten ö i söderhavet så man ploppar ju inte direkt förbi på en fika..



Jag är så acksam för den tid jag fått med er och ni kommer leva vidare hos mig så länge jag lever.

Som jag antydde i början har det även funnits toppar, inte bara dalartack och lov. Min kärlek har stått vid min sida genom allt detta och varit min klippa att luta mig mot och jag är lycklig att kunna beräta att i Januari så åkte vi till den lilla pappan i söderhavet och under svajande palmer, vid en strand i solnedgången med lekande valar i horizonten så blev vi vigda inför Gud och så blev vi två ett.

lskar dig min man, du som började som en liten arbetsmya som jag dessutom visst var otrevlig mot men som blev min man med stort M, mittliv.
Jag heter Félicia, är 25 år och bor i Stockholm med min hund och min roomie. Jag både pluggar, jobbar och snart är jag kontaktfamilj också till en liten prinsessa. Med andra ord är jag en grymt upptagen men dock livsnjutande kvinna som inte har tid för någon fritid men däremot allt annat som kan förgylla livet. I denna underbara blogg tänkte jag även förgylla era liv med mina vardagsäventyr. Välkomna till min underbara värld kära ni! Och kom ihåg, allt är enligt Fille.