2015-05-30 | 23:30:17

VI VÄNTAR BARN

Mitt gråtiga humör har mer eller mindre hållit i sig sedan sist. Jag kan bara inte sluta. Självklart inte hela tiden, men det finns obehagligt och ovanligt nära till hands.Tårarna alltså. Det började som sagt med den där tvättkorgen och sen har känslan av misslyckande hängt sig kvar över mig. Jag hoppas på att detta till största del är hormonellt. Jag har nämligen hört att man kan bli lite så här om man är gravid. Vilket jag nu tänkte berätta att jag är, gravid alltså. Yaay!
Detta är i alla fall något som jag definitivt inte gråter över. Det här barnet är så önskat, välkommet och älskat som det bara kan bli. På måndag får vi veta om det är en liten han eller en liten hon som ska flytta in i våra liv i slutet på oktober. 
Som ni vet om ni har följt min blogg under åren så vet ni att just det här med att skaffa eller att inte skaffa barn har varit något som jag har funderat på mycket sedan jag fick diagnosen LHON. Detta dels då mutationen är ärftlig på mödernet men även då jag funderat mycket kring min eventuella roll som synskadad mamma, eller egentligen så har JAG aldrig tvekat på min förmåga, jag har väl mest varit orolig för vad andra människor ska tycka och tänka.
Men efter mycket om och men genom åren så har min slutsats varit den att de allra viktigaste förutsättningarna för att sätta barn till världen är inte förgängliga ting så som jobb, pengar och andra materiella ting, visserligen är dom viktiga men icke desto mindre förgängliga. Det avgörande för mig har jag kännt varit VEM man väljer att skapa nytt liv med, till vilken sorts relation man väljer att släppa in ett barn till, det ska finnas kärlek, respekt, trygghet, tillit och harmoni. Kvaliteer som jag inte ansett det finnas tillräckligt av tidigare i mitt liv för att barn ens ska finnas på menyn.
Jag har själv inte alltid haft den lättaste barndomen så jag har alltid kännt att det är oerhört viktigt för mig att historien inte får upprepas och att jag vill ha något fint att erbjuda mina eventuella barn. Med andra ord så har jag tidigare älskat mina ofödda barn för mycket för att sätta dom till världen. 
Men NU känner jag mig trygg som aldrig förr, älskad, avslappnad,uppskattad och tillitsfull nog att vilja skapa ett liv med min man.

Så, nu vet ni :)
2015-05-27 | 20:45:00

Tillkortakommande

Nu känner jag mig otillräcklig, känner mig halv, som ett tillkortakommande, som en synskada. Begränsad. 
Varför?
Vi var på IKEA idag jag och min kära make och köpte bland annat en ny tvättkorg som man såklart ska montera ihop själv. Lagom tills vi kom hem fick min stackars kärlek feber och blev allmänt utslagen, han sa att han kan sätta ihop allt sen så fort han inte känner sig febrig längre.
Klart han ska vila.
Men jag är ju inte sjuk. ( Elller är jag det?) 
Tvättkorgen är pytteliten och hallå, bara en tvättkorg, inte någon friggebod eller något, hur svårt kan det vara?
I god tro plockar jag upp allt ur kartongen men ser att det var oväntat många skruvar och väldigt, för mig, obegriplig, instruktionsbok. Så ber stackars sjuklingen om han kan syntolka manualen åt mig bara så gör jag resten.
Men det kunde jag inte. Det var för svårt. Jag gillar inte att ge upp, mmen gjorde det nu. Jag såg för dåligt och det suger. Det är bara en tvättkorg, jag vet och han fixar den när han mår bättre, men JAG ville kunna, jag trodde att jag kunde. 
Erkänner mig härmed slagen av en tvättkorg, ska krypa ner i sängen nu och snurvla ikapp med min man - fast jag snörvlar av en annan anledning..
2015-05-24 | 14:31:35

Tystlåtna norrlänningar

sitter alltså fortfarande här på norrlands ICA och njuter av varmkorv och att höra infödingarna prata mysig norrländska. Det finns ju alltid mycket fördomar om alla människor, att Stockholmare är si och Skåningar så.. och bland annat att Norrlänningar ska vara särskilt tystaav sig, det tycker inte jag av det jag har varit med om i alla fall. alla pratar på som vanligt och är mycket trevliga som sagt. Men efter att hha suttit här ett tag nödgade jag begagna deras toalett här och DÅ träffade jag på en sån där tyst norrlänning. 
Jag tog nämligen tag i toadörrrshandtaget för att öppna dörren men upptäckte att den var visst väldigt trög. Så jag tog i lite mer, men den verkade vara jätte tung för jag fick bara upp den lite grann hela tiden sen var det som att den ville åka igen med det samma. Så jag fortsatte att ta i och ta i tills det blev som en liten dragkamp  tills jag fick upp dörren så pass mycket att jag kunde se in lite  mer och så visade det sig att det var inte en envis dörr jag dragkampade med utan en envis men tyst norrlänning som inte låst dörren. Jätte märkligt, varför säger man inget i det läget? Typ"det är upptaget"..?
2015-05-24 | 12:14:04

helgens sammanfattning

Vad gäller själva syftet med resan så har allt gått jätte bra i alla fall, jätte kul och givande samtal under helgen med de som kom och medverkade, stort tack till er och hoppas att ni känner att ni också fick med er något värdefullt i slutändan. 
Maten var dessutom superb, precis som utlovats! Serverades i överflöd gjordes den också., så skulle nästa avgång strula även den så kan vi ju alltid prova att lägga oss ner och börja rulla i rätt riktning..
2015-05-24 | 12:09:32

norrland verkar gilla oss tillbaka, för vi kommer inte här i från..

okej, nu börjar norrlands helgen lida mot sitt slut, fast det verkar bli ett långdraget sådant. Vi var klara med samtalsgruppen redan igår eftermiddag men upptäckted redan då jag bokade biljetterna att åka från norrland på en lördag var inget som gick för sig, inga avgångar då alltså. Därför skulle vi alltså ta flyget tillbaka nu idag vid tolv tiden, men då vi stod med väskorna packade vid vägkanten fick vi höra av taxibolaget, konstigt nog inte av SAS själva att flyget är inställt, men vi får så som det verkar nu åka med nästa avgång klockan 16.15..men det tror jag på när jag upplever det..
Vad gör vi nu så länge då? Jo vi strosade upp till Norrland centrum (ICA) och fikar lite så länge..mycket frozen yogurt blir det :)
2015-05-22 | 11:50:54

10000000 myggor har inte fel, Norrland är bäst!

Okej, har fått lite bassning igen, har verkligen betett mig illa här på bloggen, har nämligen inte betett mig alls,har lyst som norrskenet med min frånvaro. Men på tal om norrsken så är jag faktiskt här nu, i norrland. Har aldrig v arit här förut, men gillar det skarpt, har vissserligen bara cirka två timmars vistelse hittills att grunda detta på men norrksenet strålar, dvs solen som vi stockholmare säger, och norrlänningarna är supertrevliga plus att dom pratar norrländska! Charmigt.  
Det började redan i flygtaxin, han guidade oss hela vägen om allt vi passerade och allt vad som fanns i trkterna på väg till vårt boende på Medleforsfolkhögskola. 
Och vad gör jag nu här? Jo, vi som förening, LHON eye society har blivit beviljade fondmedel för att bedriva projekt LeberX med. Vilket är ett ganska omfattande projekt med flera delsyften men det mest konkreta är det att det ska leda till ett "Startkit" i form av en bok som dels förhoppningsvis ska kunna vara till stöd, hjälp och tröst för de som drabbas av sjukdomen, med lite tips och trix, hjälpsamma råd, andras erfarenheter och forskningsrön bland annat, men även vara lite av en handbok och vara till hjälp för de personer som möter såna som mig till exempel i sin proffession, alltså synpedagoger, optiker, ögonläkare och dylikt..


Nåväl, hur kommer norrskenet in i allt detta? Jo, till att börja med så arrangerar vi samtalsgrupper runt om i landet med och för personer med LHON som jag har fått äran att hålla i. Hittills har vi haft en träff i Stockholm, en i Göteborg och nu i Skellefteå. Jag hoppas och tror att detta är till enytta och generellt en positiv erfarenhet för de som deltar, jag tycker i alla fall att det är fantastiskt roligt och känns viktigt.
Jag har även den fantastiska turen att ha med mig min underbara man som ledsagare på dessa eskapader.

Jag ska återkomma senare med mer skriverier men nu kurrar min mage snart så högt att jag inte hör vad jag skriver längre. Har hört ryktas om att det ska vara mycket bra mat här på Medlefors så jag ska kolla upp det ryktet nu..
Jag heter Félicia, är 25 år och bor i Stockholm med min hund och min roomie. Jag både pluggar, jobbar och snart är jag kontaktfamilj också till en liten prinsessa. Med andra ord är jag en grymt upptagen men dock livsnjutande kvinna som inte har tid för någon fritid men däremot allt annat som kan förgylla livet. I denna underbara blogg tänkte jag även förgylla era liv med mina vardagsäventyr. Välkomna till min underbara värld kära ni! Och kom ihåg, allt är enligt Fille.