2015-10-23 | 00:23:44

I måndags förändrades våra liv för alltid

När jag nu skriver detta ligger jag här hemma med en bebis PÅ magen istället för I. Det var supermysigt att känna henne växa inuti magen men att ha henne här ute i verkligheten och kunna snusa på hennes huvud, lyssna till hennes andetag och se på henne slår faktiskt att ha henne i magen.Vi kom hem iggår från sjukhuset och allt gick jätte bra. Kan gå in mer på detaljer vid senare tillfälle, är supertrött nu, tänkte bara att det var på tiden att jag berättade lite vad som händer här. Hon är i alla fall världens snällaste, säger till när hon vill äta eller ha ny blöja, annars sover hon mest. Superstark är hon också, har kunnat lyfta sitt huvud redan från början. 
Men är som sagt trött nu, dels för att jag är nyopererad med allt vad det innebär såklart, men även för att jag varit uppe och ammat två gånger redan , sen märkte jag att lilla hon fortfarande inte var nöjd efter det, och kom då på att "aha..blöja!" 
Så bytte den under protester, tycker synd om henne när hon blir ledsen, men vad ska man göra..its a dirty job and somebodys gotta do it..
Hur som helst var hon bytt och klar men tänkte se om hon ville äta ytterligare mer innan hon bäddades ner igen. Men istället för att ta emot maten som erbjuds så öppnar hon ett öga och tittar på mig högst misstänksamt och nu kanske jag inbillar mig, men ser aningen busig ut också, sen kom förklaringen, en liten explosion i den nybyttablöjan. Sekunden efter gapade hon stort och påbörjade sin nattliga måltid. 
Vad säger manhahaha..det är bara att börja om igen :)

Tur att hon e så sjukt söt..



2015-10-13 | 22:50:44

Fotografen

http://piahedman.blogg.se/2015/october/gravidfoton.html




2015-10-13 | 22:14:18

Ett steg närmare

Var på Danderyds Sjukhus idag för inskrivningen, allt som gör att det känns som att det närmar sig dagen D och att allt blir mer och mer verkligt känns jätte kul, så även att somna i ett väntrum i en timme och tjugo minuter på en soffa var sjukt spännande att ägna sig åt idag eftersom det betyder  att jag är lite närmare ingreppet på måndag. Medan jag satt och väntade gick det förbi andra nyblivna föräldrar med sina bebisar som dom skjutsade runt i små plstbyttor, och tänk, om bara några dagar har vi en egen liten avkomma att skjutsa runt i en plastbytta där! Allt känndes bra i alla fall, fick bra intryck av den personalen jag träffade. Ska man hitta något negativt så var det väl att dom skrivit fel på kallelsen, dom skrev att jag skulle komma på inskrivning tisdag den 19e, vilket är en dag som inte finns. Min första tanke då var väl att om man blandara ihop sådana saker på kallelsen så vad mer kan då blanda ihop? Hemska tanke. Men å andra sidan ska jag väl inte haka upp mig på detaljer.. Att skriva remiss är ju inte samma sak som att plocka fram en bebis.Och troligtvis är det väl inte heller samma person som utför de båda uppgifterna..
2015-10-13 | 21:58:19

gravidfotografering

Som  sagt så har ju den här tiden av väntan kännts otroligt lång just eftersom att jag inte egentligen är något bra på att vänta. På något. Men speciellt inte när det är något så här stort. Fast givetvis har man ju inget val i det här fallet. 
Hur som helst, trots den oändliga tid vi har haft på oss så höll vi nästan på att missa att ta gravidbilderna!? Hade ju varit katastrof typ, men tack vare en fantastisk och väl connectad svägerska om förmedlade kontakt med en duktig fotograf så fick vi till en plåtning igår. Dock lite improviserad då det inte fanns någon studio att tillgå. Bilderna togs alltså i vårt badrum med duschdrapperier som bakgrund, badrumspeglar för att reflektera ljus på bästa sätt, och en liten läslampa för ljussättningg, som vi för övrigt täckte med toapapper som fästes med en hårsnodd för softare ljus. Man tager vad man haver :) Och dom blev faktiskt superfina tycker jag!




2015-10-10 | 00:51:42

babyförberedelser

Det finns jätte mycket man måste förbereda inför en bebis ankomst har jag upptäckt, så det är ju tur att man har närmare tio månader på sig att hinna med allt (för ja, man är tydligen gravid i tio månader INTE nio som alla av någon anledning har fåttt en att tro i alla år?! jätte kostigt, som någon slags skum konspiration utan syfte.. men 40 veckor är alla ändå överens om att det är, men räknar man så är ju det faktiskt tio månader, nio skulle bli 36, känner mig aningens bedragen, men men..nu vet NI i alla fall)
Hur som helst har jag kunnat bocka av ännu en viktig förberedelse idag, har nämligen ordnat så jag har babyvänliga naglar nu. Det vill säga korta, runda och rosa! Det vore ju en lite trist start på våran relation om det första jag gör är att klösa henne när hon är så liten och troligtvis ganska ömtålig.. Dom blev som vanligt superfina men känner mig nästan lite naken, har haft naglar sedan jag var runt 18 års åldern utan avbrott och har då aldrig haft så här korta förut. Vad gör jag inte för dig lilla bebis?



2015-10-09 | 15:58:22

Svindlande tankar

Sitter och tittar  på min mage här, förundras över att jag har ju faktiskt en jätte stor mage! Som kan hoppa och röra sig dessutom.. En vän påpekade just att "men har du inte vant dig vid denännu? Den har ju funnits där jätte länge."
Men nej, jag har ändå inte riktigt det, för jag har ju ändå levt mycket längre utan en jätte mage än vad jag gjort med mage. Plus att den är ju inte heller konstant så man hinner vänja sig, den växer ju från ena dagen till den andra. 
Sen har jag också funderat över det här fenomenet med att klappa gravidmagen. Jag fattar ju själva grejen och det är möjligt att jag skulle göra likadant om det inte var jag somm var bakugnen, eller nej föresten..jag har nog inget minne av att  jag ägnat mig åt sådant.. §jaja, hur som helst jag har inget emot det i sig, det är bara det att jag blir lite obekväm av det, lite som att jag stör. Här har den här personen och den här magen en fin mysig stund tillsammans, lite lagom intimt sådär, och så står jag här och tittar på som något slags tredje hjul. Nästan så att jag vill lämna kulan och personen i fred för sig själva en stund tills dom e klara så gör jag något annat så länge. Men det fattar ju jag också att det inte går. Men vad ska jag göra då?Ska jag klappa tillbaka?På dennes mage? Eller huvud? Vad är kotym när någon klapppar på och talar till ens mage? Väldigt speciell upplevelse, smickrande såklart, men speciell. Jag blir ju givetvis jätte glad för all positivitet som riktas åt vårat håll och att Mini tjejen är längtad efter av så många, känns underbart. Har bara lite svårt för att leva mig in i rollen som gravid, och nu är det bara nio dagar kvar (`?!)  Sen ska jag tydligen vara något ännu konstigare, det vill säga en sån där "mamma".
wooow...
2015-10-08 | 21:07:55

probiotica

sedan beslutet om kejsarsnitt fattats så har jag fått höra från diverse håll och kanter att jag bör proppa i mig bakterier, mjölksyrebakterier specifikt. Eftersom bejbisen inte blir så nersmutsad naturligt när hon inte kommer ut naturligt så tydligen för imunförsvarets skull så ska jag tillföra lite godabakterier som hon kan surpla i sig via latten, det vill säga modersmjölken. Speciellt en viss faster har varit på mig om detta så idag kände jag att jag kunde ta de samtalen med gott samvete :) och har i detta nu just petat i mig min första baskilusk. Känner mig redan som en utomordentlig mamma!
2015-10-07 | 23:15:54

Leber X

Hmm, det är inte meningen att vara egocentrerad egentligen, men det är ärligt talat lite svårt att låta bli nu när det bokstavligt talat händer så mycket inuti mig! Trots alla kullerbytor och dom blåmärken jag har på magen som bevis för dom så finns det ju andra spännande och viktiga saker som händer i omvärlden kom jag på. 
Exempelvis så hade LHON eye society och Leber X projektet vår stora konferens på Hagabergs Folkhögskola nu ihelgen. Det känndes som att det blev jätte lyckat och uppskattat av många! Härligt med så många deltagare, vilket var en blandning av oss drabbade, diagnosbärare, andra anhöriga och diverse olika proffesionella yrkespersoner inom synrehabilitering, forskning, och optik. Det poppade även upp många roliga ideer på framtida projekt för fundraisers och dylikt som jag hoppas att vi ska kunna realisera, i vad dom består återkommer jag med då det närmar sig, lite cliffhangers måste man ju ha ;)
 
Vill någon veta mer om vad som pågår och sker angående LHON och vår förening så gå gärna in och kolla på www.lhon.se där det även finns ett antal olika kortfilmer om några av oss som lever med deetta för den som är nyfiken om hur det kan gestalta sig.

Kärlek på er!


2015-10-07 | 19:08:18

Chillerill

Jag vet att många som har genomgått en naturlig förlossning menar att dom mycket hellre skulle välja ett snitt om dom hade fått nu när dom har facit i hand så alltså är detta något att vara glad över. Men en del av det som gjorde att omställningen blev svår för mig att ta in var att jag såg ju fram emot att vara med om denna unika upplvelse, trots att jag vet att det gör ont så ville jag erfara vad jag hört talas om så mycket,men erfar hellre såklart ett friskt och välmående barn som kommer till världen så det blir nog som sagt bäst så här. Däremot upplevde jag för någon vecka sedan eller om det var två min första förvärk. Jag antar att det var det i alla fall för jag tyckte mig känna igen känslan från allt jag läst, som en mensvärk liksom, gjorde såklart ont men jag kännde mig sjukt hypad av det. Av att uppleva något av allt det där som jag hört talas om, nu händer det MIG! Detta hände för övrigt en kväll då jag och min kärlek slumrat till lite på soffan framför TVn, jag vart givetvis rätt vaken av denna, för mig, milstolpe i graviditeten. Men det var ju givetvis inget han kunde känna så jag berätta detta med skräckblandad förtjusning i rösten (tror jag),roligaste med denna upplevelse var ändå svaret jag fick.
- Hallå jag tror jag har en förvärk!? Asså det gör ont,och enligt vad jag har läst så måste detta vara en sån!!
-ok, men softa lite med det.. jag ska sova först...

Sa han och snubblade ner i sängen.

Kort därpå följde jag hans råd och kröp ner jag med och softade lite med det där med förvärkar.. haha
2015-10-07 | 12:30:40

Life is good

Innan dess att dom försökte vända på min lilla bulle i ugnen så tog dom en titt med ultraljud igen för å se hur jäsningen gick och så, vilken gick helt enligt receptet. Extra kul var att vi fick en till bild på henne nu där hon faktiskt ser ut som en bebis och inte så mycket alien längre. Extra glädjande är dessutom att hon verkar redan nu vara nöjd med livet då man redan nu kunde se ett leende på hennes ansikte! Kolla!


2015-10-07 | 10:30:10

Hon är här om mindre än två veckor!!

 Nu är väntandet snart över.Först var det den 26e som var det magiska datumet vi gått och väntat på. Men nu verkar det som att vi kan skala av ytterligare en vecka från det datumet. Jag skrev ju för en tid sedan att hon redan var upp och ner och jag undrade om det verkligen kunde vara nyttigt att vara upp och ned så länge, tydligen ställde hon sig samma fråga och snurrade tillbaka och har så stannat. Oddsen att hon självmant skulle vända sig igen blir ju inte direkt större heller i takt med att hon också blir större och tar upp mer plats, så i torsdags va vi inne på sjukan för att göra inte ett utan tre vändningsförsök, med betoning på försök. Med andra ord så avböjde hon förslaget. Känner också att jag borde tillägga för den som undrar att det gjorde sjukt ont, det stod på kallelsen och all inblandad personal sa att det inte skulle göra ont men kännas obehagligt. Det gjorde obehagligt mycket ont kan jag då sammanfatta med och sitter nu med blåmärken på magen, antingen från lilltjejen eller från vändandet, men de fanns inte där innan. Hur som helst  har vi nu beslutat för att förlösa med kejsarsnitt istället den 19e någon gång mellan klockan 08 och klockan 16. Overkligt.
Till en början var det jätte jobbigt att ta in, blev själv förvånad över att jag reagerade så starkt, men uppenbarligen hade jag ställt in mig jätte mycket på att föda naturligt , jag såg liksom fram emot smärtan och allt vad det innebar, äventyret som skulle leda till vår beibis. Tanken på att åka in på ett bokat läkarbesöksom vilket som helst och sedan gå därifrån med ett barn känndes helt absurd. Kännde mig nog lite orolig att jag skulle få svårare att ta till mig henne om jag inte själv födde fram henne. Det är ju redan som det är svårt att greppa rent mentalt vad som ska ske.   Men mest tror jag att det handlade om att jag inte hade räknat med att detta kunde vara ett alternativ. Sedan dess har jag youtubat, googlat och pratat med folk om kejsarsnitt och det känns jätte mycket bättre. Tänker att man vet ju aldrig, även en naturlig förlossning kan ju sluta i kejsarsnitt och då är det ju bättre att det sker så här under kontrollerade former plus att jag slipper vänta ytterligare en vecka, eller två eller tre..
Jag heter Félicia, är 25 år och bor i Stockholm med min hund och min roomie. Jag både pluggar, jobbar och snart är jag kontaktfamilj också till en liten prinsessa. Med andra ord är jag en grymt upptagen men dock livsnjutande kvinna som inte har tid för någon fritid men däremot allt annat som kan förgylla livet. I denna underbara blogg tänkte jag även förgylla era liv med mina vardagsäventyr. Välkomna till min underbara värld kära ni! Och kom ihåg, allt är enligt Fille.