2015-10-07 | 10:30:10

Hon är här om mindre än två veckor!!

 Nu är väntandet snart över.Först var det den 26e som var det magiska datumet vi gått och väntat på. Men nu verkar det som att vi kan skala av ytterligare en vecka från det datumet. Jag skrev ju för en tid sedan att hon redan var upp och ner och jag undrade om det verkligen kunde vara nyttigt att vara upp och ned så länge, tydligen ställde hon sig samma fråga och snurrade tillbaka och har så stannat. Oddsen att hon självmant skulle vända sig igen blir ju inte direkt större heller i takt med att hon också blir större och tar upp mer plats, så i torsdags va vi inne på sjukan för att göra inte ett utan tre vändningsförsök, med betoning på försök. Med andra ord så avböjde hon förslaget. Känner också att jag borde tillägga för den som undrar att det gjorde sjukt ont, det stod på kallelsen och all inblandad personal sa att det inte skulle göra ont men kännas obehagligt. Det gjorde obehagligt mycket ont kan jag då sammanfatta med och sitter nu med blåmärken på magen, antingen från lilltjejen eller från vändandet, men de fanns inte där innan. Hur som helst  har vi nu beslutat för att förlösa med kejsarsnitt istället den 19e någon gång mellan klockan 08 och klockan 16. Overkligt.
Till en början var det jätte jobbigt att ta in, blev själv förvånad över att jag reagerade så starkt, men uppenbarligen hade jag ställt in mig jätte mycket på att föda naturligt , jag såg liksom fram emot smärtan och allt vad det innebar, äventyret som skulle leda till vår beibis. Tanken på att åka in på ett bokat läkarbesöksom vilket som helst och sedan gå därifrån med ett barn känndes helt absurd. Kännde mig nog lite orolig att jag skulle få svårare att ta till mig henne om jag inte själv födde fram henne. Det är ju redan som det är svårt att greppa rent mentalt vad som ska ske.   Men mest tror jag att det handlade om att jag inte hade räknat med att detta kunde vara ett alternativ. Sedan dess har jag youtubat, googlat och pratat med folk om kejsarsnitt och det känns jätte mycket bättre. Tänker att man vet ju aldrig, även en naturlig förlossning kan ju sluta i kejsarsnitt och då är det ju bättre att det sker så här under kontrollerade former plus att jag slipper vänta ytterligare en vecka, eller två eller tre..
0 Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Jag heter Félicia, är 25 år och bor i Stockholm med min hund och min roomie. Jag både pluggar, jobbar och snart är jag kontaktfamilj också till en liten prinsessa. Med andra ord är jag en grymt upptagen men dock livsnjutande kvinna som inte har tid för någon fritid men däremot allt annat som kan förgylla livet. I denna underbara blogg tänkte jag även förgylla era liv med mina vardagsäventyr. Välkomna till min underbara värld kära ni! Och kom ihåg, allt är enligt Fille.