Enligt Fille i

Nytt nu den senaste veckan är att hon helt plötsligt accpterat nappen som tidigare flög ut ur munnen illa kvickt och hon verkade nästan bli mer förbannad för att man ens hade mage att erbjuda den. Nu är den i alla fall hennes kompis, så jag slipper vara mänsklig napp, vilket så klart kan vara jätte mysigt, dock lite begränsande bara.

Hur som helst, igår skulle vi till hennes farbror på kvällsbesök och på väg ner i tunnelbanan så får hon ett litet utbrott men med stark betoning på utbrott och inte så mycket på litet. Hon gillar nämligen sina rutiner och på kvällarna ska man inte vara ute ock ränna för seast klockan åtta vill hon ligga i sängen och sova, punkt oh slut och där med basta typ. 

I denna stund upptäcker jag även att jag som just lärt henne gilla nappen även har glömt densamma hemma..suck!

Tänker att detta besök kommer inte att bli trevligt någonstans utan denna nyfunna vän så på vägen kilar jag in på Apoteket och slänger ur mig över hennes skrikande att jag har en synskada, behöver hjälp att hitta en napp, vilken somhelst, jätte fort bara.. 

Och det fick jag. Tack.

Väl ute så tänker jag ge henne den innan vi går vidare för nu borde ju krisen vara över, eller?

Men neeeej för förvaringsasken är totalt inbrottsäker, och både jag och hon blir alltmer frustrerade För att sammanfatta så slutade det med att jag med våld krossade förpackningen så det flög splitter åt alla håll och slutligen ploppade triumferande in nappen i den förtvivlade lilla munnen ! Jag må ha sett aningen vild ut men sen var det frid och fröjd hela kvällen.

Snip snapp snut och så var sagan slut!