Sedan ett antal år tillbaka har jag en grav synskada som jag i denna blogg delar med mig av. Jag tar upp allt från vardagliga företleser, till mina personliga filosoferingar utifrån livet som synskada. Detta med förhoppningen att mina erfarenheter kan vara till stöd, nytta ellernöjeför någon annan. Dock gör jaginte anspråk på att det jag skriver är allmängiltigt för alla personer med synskada - detta är enligt Fille!
Men i huvudsak vill jag locka till skratt genom att bjuda på mig själv, för vad är viktigare än att skratta?
Jag vet inte hur mycket min lilla bebis kommer uppskatta aatt kunna läsa om dettta på nätet när hon är stor nog för det, men kan inte låta bli att skriva om hennes små milstolpar. Dessutom så kan ju hon skaffa en egen blogg då och skvallra om mina förehavanden på dagarna. Hur som helst så har hon idag för ANDRA gången poopat på toaletten. Som en riktig liten människa, det vill säga inte en liten gos klumps bebis. Så duktig, jag såg att hon va på G så då satte jag henne på toastolen också gjorde hon det - bara så där! Haha tänk vad lättimponerad man är som mamma.