2017-01-26 | 11:00:00

They grow up so fast..

Det finns så mycket olika åsikter om förskola eller inte förskola och i så fall när och om föräldrarskap överhuvudtaget för den delen..

Hur som helst valde vi att låta vår dotter börja på förskolan vid cirka 13 månaders ålder av flera skäl, först och främst för att jag upplevde att hon verkligen var redo för det,är väldigt utåt , självständig, bestämd, social och allmänt rätt trygg i sig själv. Ett annat skäl var även att vi trots att det verkade som att vi inte skulle få det ändå fick plats på vårt första hands och egentligen enda val av förskola. Slutligen så självklartskadas inte ekonomin av att jag kan börja jobba igen också. Nåväl nog om det. Som kvitto på min analys av hennes mognadoch behov gick inskolningen otroligt smärtfritt, eller jo visst fanns det tårar fast ärligt talat var de mest från min sida. Första veckan grät jag mig igenom åtminstone halva dagarna, härör dock mycket av de starka reaktionerna till gravidhormoner, huvudsaken var ju ändå att inte hon grät sig igenom halva dagarna och det gjorde hon verkligen inte. Kunde till och med sova på vilan redan första dagen vilket tydligen inte var helt vanligt vad jag förstår.

Men med detta sagt så är det ju klart att avskeden ändå blev lite känslosamma från. Bådas hålll, annars vore det ju konstigt. Men oj vad stor hon känndes när  vi lämnade henne här om dagen. Vanligast är att jag lämnar henne, men just denna dag var vi med båda två och lämnade. Vid hennes avdelning så lyfte jag in henne över barngrinden, sätter mig på huk och får ta emot en massa pussar från en glad och leende tjej, sen pekar hon på pappa att han också ska komma ner, vilket han gör, får också massa pussar. Sen vinkar hon hejdå, vänder sig om och rundar hörnet in på avdelningen. Bara sådär!

P som inte är med och lämnar så ofta var såklart mest paff
"Var det där lämningen?"
"Eh.. ja."
"Så enkelt? Bara sådär?"
"Ja tydligen.."

Med andra ord tog vi oss en mysig morgonfika date med den tid som blev över och som annars var avsatt för ett lugnt och harmonsikt avlämnande på förskolan.

2017-01-25 | 00:00:00

Jag ska bli tvårbarnsmamma!

Jag har fortfarande inte helt tagit in och förstått det här tror jag men oavsett vad jag fattar eller ej så kvarstår faktum hur som helst, det vill säga  att ungefär den 23e Juni blir jag tvåbarnsmamma (?!).  Två små tjejer kommer alltså att framöver terrorisera och förgylla våra liv. Men den största utmaningen jag ser med detta är faktiskt vad ska hon heta? Och värre problem än så kan man ju tänka sig, men allvarligt så är ju det rätt viktigt att ha ett bra namn, man ska ju dras med det ett tag sen. 

Och jag har seriöst alltid haft jätte svårt med sådant, det var utmaning nog att hitta namn till första flickan och nu ska man klara av det en gång till.
Som barn fick till exempel aldrig en enda av mina gossedjur eller dockor något namn efter som jag aldrig kunde hitta något som var bra nog åt dom, och då var det bara leksaker det gällde.. Med andra ord förslag emottages ;

2017-01-20 | 01:01:19

Livet är hårt

Mycket tid har nu gått och nu har mitt underbara lilla monster börjat på dagis (?!) Alla sa till mig att tiden skulle gå jätte fort, och jag tog till mig det och har således njutit allt jag har orkat av varenda dag men kan ändå bara bekräfta att det är sant - tiden bara flyger iväg.Innan jag vet ordet av så tar hon väl studenten eller nåt också..


Hur som helst trivs hon faktiskt superbra och jag märkte på henne innan att det började bli dags. Hur som helst har vi den lyxen att hon behöver inte gå särskilt långa dagar alls, lämna sent och hämta tidigt varje dag - nästan.

Med NÄSTAN menar jag alltså inte idag, en dag då det inte fanns något val än att hon var tvungen att stanna till sent.Mitt hjärta brast då jag fick höra från min man som hämtade henne att hon suttit och gråtit medan hon väntade på att bli hämtad. Det är sällan det gjort så ont att vara ifrån henne, och inget kan man göra.. Snacka om att älska någon så att det på riktigt gör ont i hela kroppen.

Sen hade stackarn tydligen somnat av utmattning i bilen..

2016-05-29 | 20:11:49

Min första mors dag

Tänk att du kom och gjorde mig till mamma. Att just du ville komma till just oss. Jag älskar dig mer för varje dag som går och jag känner mig så tacksam och så lyckligt lottad. 
Ser fram emot att få finnas vid din sida på alla de äventyr du kommer att gå igenom i ditt liv vad de än må vara. Jag hoppas på att få vara din vän och din guide på livets väg. 
Jag önskar att alla dina dagar ska vara fyllda med skratt, men jagvet att verkligheten inte alltid ser ut så, och när den inte gör det så vill jag vara axeln du lutar dig emot.


Min lilla skatt,
Tack för att jag får ta hand om dig, 
Dag som natt.
2016-05-29 | 12:46:27

Keep ya head up

Måsste bara säga att jag hittade en sjukt bra grej till bilbarnstolen. Antar att det är ett vanligt förekommande problem när barnet somnar i bilen och huvudet faller fram hela tiden? Ser riktigt obekvämt ut i alla fall.Till en början satt jag brevid och höll upp hennes huvud. Inte en helt optimal lösning.
Så först fick jag det kreativa tipset att ta en gammal nylonstrumpbyxa och trä över huvudet på bebisen, som en mössa alltså, och knyta fast benen på strumpbyxan bakom ryggstödet för att hålla huvudet uppe. Funkade faktiskt förvånansvärt bra! 
Senn hittade jag på nätet ett typ pannband som är elastiskt och inte heller blir lika varmt som en strumpbyxa på huvudet kan bli, plus att man inte böhver hålla på å trä över den å störa lilla Mini heller. 
Med andra ord blir alla i bilen nöjda :)


2016-05-29 | 00:39:35

Rockabye baby

Vi missade sångstunden på öppnaförskolan här om dagen eftersom hon tyckte det var bra läge at sova middag då. Mig gör det inte så mycket men jag har ju märkt att hon uppskattar dom mycket så vi kompenserade med att göra vår egen sångstund hemma..typ. Hon var en naturbegåvning visade det sig :)


2016-05-26 | 12:14:23

Det är synd att slösa..

Hänt vid matbordet: Jag matar Mini med barnmat som hon i vanlig glupsk ordning trycker i sig lagom hetsigt, tills det uppenbarligen blev för hetsigt. Då hostar hon upp det hon satt i halsen så att det flyger ut och rakt in i min uppenbarligen öppna mun. Vad gör jag då åt detta ? Sväljer uppenbarligen, hann inte tänka, reflex bara antar jag. Man vill ju inte kasta mat liksom..

Detta är nog också en sån grej som är lite rolig och konstigt nog inte äcklig för att hon är liten men skulle nog inte slinka ner lika lätt om ett par år..
2016-05-25 | 23:18:43

Lilla fina krumilur jag vill aldrig att du ska bliva stur

Uppskattar varje dag med min lilla Mini så otroligt mycket, försöker verklligen vara medveten hela tiden om att idag finns bara idag och kommer aldrig igen, och dessutom går dagarna fort också,tycker det var nyss hon gjorde entré i vår familj men ändå har hon redan hunnit bli jätte stor. En liten person med vilja, karaktär, humor, aptit och allt det där.. Gick på kvällsrunda med hunden tillsammans och hon verkar redan vilja hålla kopplet, så som alla barn alltid vill.. Så gulligt så jag kan dö! :)


2016-05-24 | 21:14:42

Ett litet steg för männskligheten..

Jag vet inte hur mycket min lilla bebis kommer uppskatta aatt kunna läsa om dettta på nätet när hon är stor nog för det, men kan inte låta bli att skriva om hennes små milstolpar. Dessutom så kan ju hon skaffa en egen blogg då och skvallra om mina förehavanden på dagarna. Hur som helst så har hon idag för ANDRA gången poopat på toaletten. Som en riktig liten människa, det vill säga inte en liten gos klumps bebis. Så duktig, jag såg att hon va på G så då satte jag henne på toastolen också gjorde hon det - bara så där! Haha tänk vad lättimponerad man är som mamma.
2016-05-23 | 22:57:54

Världsvan bebis hemma igen

Helt otroligt vad en liten liten människa kan hålla en sysselsatt, kkonstant typ, och då har jag ändå en väldigt snäll bebis vad jag förstår, såg precis att hon tydligen var tre månader sist jag ansåg mig ha tid att skriva här..nu är hon sju månader! Vi har gjort så mycket sedan sist, bland annat så har vi spenderat två månader av föräldraledighet  hos min pappa meoch hans fru i Hawaii. Vilket var helt underbart. Att använda tiden till att göra något sånt här med sin familj får en verkligen att inse och uppskatta Sverige och dess politik, i alla fall vad gäller föräldrarpenningen, det är absolut ingen självklarhet (dock borde det vara det för alla) att få möjligheten att spendera dagarna med att lära känna och ta hand om sin nya lilla familjemedlem.  Och till er som tvekar inför att resa med småbarn så kanjag bara säga att sluta tveka, just do it! Det går hur bra som helst och upplevde absolut inte att vi blev hämmade i vad vi kunde göra, istället blev våra utflykter och påhitt bara lite extra kryddade av lite extra kärlek och blöjbyten i tid och otid. Hon har hängt med antingen i sin Bugaboo buffalo (som jag för övrigt starkt rekommenderar) eller i sin babybjörn one sele (som jag också starkt rekommenderar) i lavastensöknar, tropiska djunglar, vita/svarta/gröna sandstränder, upp på vulkaner över molnen och in i vattenfall och badandes bland stora och små vågor.  Och allt har hon gjort med ett leende på läpparna 

2016-01-31 | 00:47:04

Älskade hatade napp..

Uuufft vad mycket som har hänt sedan sist..hon är nu tre månader och lite till,växer så det knakar, har ett temprament men är inte oresonlig, det vill säga att hon har oftast en anledning till att hon klagar när hon gör det, saken är den bara att hon verkar anse att det borde ha åtgärdats nyss?!
Nytt nu den senaste veckan är att hon helt plötsligt accpterat nappen som tidigare flög ut ur munnen illa kvickt och hon verkade nästan bli mer förbannad för att man ens hade mage att erbjuda den. Nu är den i alla fall hennes kompis, så jag slipper vara mänsklig napp, vilket så klart kan vara jätte mysigt, dock lite begränsande bara.

Hur som helst, igår skulle vi till hennes farbror på kvällsbesök och på väg ner i tunnelbanan så får hon ett litet utbrott men med stark betoning på utbrott och inte så mycket på litet. Hon gillar nämligen sina rutiner och på kvällarna ska man inte vara ute ock ränna för seast klockan åtta vill hon ligga i sängen och sova, punkt oh slut och där med basta typ. 
I denna stund upptäcker jag även att jag som just lärt henne gilla nappen även har glömt densamma hemma..suck!

Tänker att detta besök kommer inte att bli trevligt någonstans utan denna nyfunna vän så på vägen kilar jag in på Apoteket och slänger ur mig över hennes skrikande att jag har en synskada, behöver hjälp att hitta en napp, vilken somhelst, jätte fort bara.. 
Och det fick jag. Tack.

Väl ute så tänker jag ge henne den innan vi går vidare för nu borde ju krisen vara över, eller?
Men neeeej för förvaringsasken är totalt inbrottsäker, och både jag och hon blir alltmer frustrerade För att sammanfatta så slutade det med att jag med våld krossade förpackningen så det flög splitter åt alla håll och slutligen ploppade triumferande in nappen i den förtvivlade lilla munnen ! Jag må ha sett aningen vild ut men sen var det frid och fröjd hela kvällen.

Snip snapp snut och så var sagan slut!
2015-10-23 | 00:23:44

I måndags förändrades våra liv för alltid

När jag nu skriver detta ligger jag här hemma med en bebis PÅ magen istället för I. Det var supermysigt att känna henne växa inuti magen men att ha henne här ute i verkligheten och kunna snusa på hennes huvud, lyssna till hennes andetag och se på henne slår faktiskt att ha henne i magen.Vi kom hem iggår från sjukhuset och allt gick jätte bra. Kan gå in mer på detaljer vid senare tillfälle, är supertrött nu, tänkte bara att det var på tiden att jag berättade lite vad som händer här. Hon är i alla fall världens snällaste, säger till när hon vill äta eller ha ny blöja, annars sover hon mest. Superstark är hon också, har kunnat lyfta sitt huvud redan från början. 
Men är som sagt trött nu, dels för att jag är nyopererad med allt vad det innebär såklart, men även för att jag varit uppe och ammat två gånger redan , sen märkte jag att lilla hon fortfarande inte var nöjd efter det, och kom då på att "aha..blöja!" 
Så bytte den under protester, tycker synd om henne när hon blir ledsen, men vad ska man göra..its a dirty job and somebodys gotta do it..
Hur som helst var hon bytt och klar men tänkte se om hon ville äta ytterligare mer innan hon bäddades ner igen. Men istället för att ta emot maten som erbjuds så öppnar hon ett öga och tittar på mig högst misstänksamt och nu kanske jag inbillar mig, men ser aningen busig ut också, sen kom förklaringen, en liten explosion i den nybyttablöjan. Sekunden efter gapade hon stort och påbörjade sin nattliga måltid. 
Vad säger manhahaha..det är bara att börja om igen :)

Tur att hon e så sjukt söt..



2015-10-13 | 22:50:44

Fotografen

http://piahedman.blogg.se/2015/october/gravidfoton.html




2015-10-13 | 22:14:18

Ett steg närmare

Var på Danderyds Sjukhus idag för inskrivningen, allt som gör att det känns som att det närmar sig dagen D och att allt blir mer och mer verkligt känns jätte kul, så även att somna i ett väntrum i en timme och tjugo minuter på en soffa var sjukt spännande att ägna sig åt idag eftersom det betyder  att jag är lite närmare ingreppet på måndag. Medan jag satt och väntade gick det förbi andra nyblivna föräldrar med sina bebisar som dom skjutsade runt i små plstbyttor, och tänk, om bara några dagar har vi en egen liten avkomma att skjutsa runt i en plastbytta där! Allt känndes bra i alla fall, fick bra intryck av den personalen jag träffade. Ska man hitta något negativt så var det väl att dom skrivit fel på kallelsen, dom skrev att jag skulle komma på inskrivning tisdag den 19e, vilket är en dag som inte finns. Min första tanke då var väl att om man blandara ihop sådana saker på kallelsen så vad mer kan då blanda ihop? Hemska tanke. Men å andra sidan ska jag väl inte haka upp mig på detaljer.. Att skriva remiss är ju inte samma sak som att plocka fram en bebis.Och troligtvis är det väl inte heller samma person som utför de båda uppgifterna..
2015-10-13 | 21:58:19

gravidfotografering

Som  sagt så har ju den här tiden av väntan kännts otroligt lång just eftersom att jag inte egentligen är något bra på att vänta. På något. Men speciellt inte när det är något så här stort. Fast givetvis har man ju inget val i det här fallet. 
Hur som helst, trots den oändliga tid vi har haft på oss så höll vi nästan på att missa att ta gravidbilderna!? Hade ju varit katastrof typ, men tack vare en fantastisk och väl connectad svägerska om förmedlade kontakt med en duktig fotograf så fick vi till en plåtning igår. Dock lite improviserad då det inte fanns någon studio att tillgå. Bilderna togs alltså i vårt badrum med duschdrapperier som bakgrund, badrumspeglar för att reflektera ljus på bästa sätt, och en liten läslampa för ljussättningg, som vi för övrigt täckte med toapapper som fästes med en hårsnodd för softare ljus. Man tager vad man haver :) Och dom blev faktiskt superfina tycker jag!




2015-10-10 | 00:51:42

babyförberedelser

Det finns jätte mycket man måste förbereda inför en bebis ankomst har jag upptäckt, så det är ju tur att man har närmare tio månader på sig att hinna med allt (för ja, man är tydligen gravid i tio månader INTE nio som alla av någon anledning har fåttt en att tro i alla år?! jätte kostigt, som någon slags skum konspiration utan syfte.. men 40 veckor är alla ändå överens om att det är, men räknar man så är ju det faktiskt tio månader, nio skulle bli 36, känner mig aningens bedragen, men men..nu vet NI i alla fall)
Hur som helst har jag kunnat bocka av ännu en viktig förberedelse idag, har nämligen ordnat så jag har babyvänliga naglar nu. Det vill säga korta, runda och rosa! Det vore ju en lite trist start på våran relation om det första jag gör är att klösa henne när hon är så liten och troligtvis ganska ömtålig.. Dom blev som vanligt superfina men känner mig nästan lite naken, har haft naglar sedan jag var runt 18 års åldern utan avbrott och har då aldrig haft så här korta förut. Vad gör jag inte för dig lilla bebis?



2015-10-09 | 15:58:22

Svindlande tankar

Sitter och tittar  på min mage här, förundras över att jag har ju faktiskt en jätte stor mage! Som kan hoppa och röra sig dessutom.. En vän påpekade just att "men har du inte vant dig vid denännu? Den har ju funnits där jätte länge."
Men nej, jag har ändå inte riktigt det, för jag har ju ändå levt mycket längre utan en jätte mage än vad jag gjort med mage. Plus att den är ju inte heller konstant så man hinner vänja sig, den växer ju från ena dagen till den andra. 
Sen har jag också funderat över det här fenomenet med att klappa gravidmagen. Jag fattar ju själva grejen och det är möjligt att jag skulle göra likadant om det inte var jag somm var bakugnen, eller nej föresten..jag har nog inget minne av att  jag ägnat mig åt sådant.. §jaja, hur som helst jag har inget emot det i sig, det är bara det att jag blir lite obekväm av det, lite som att jag stör. Här har den här personen och den här magen en fin mysig stund tillsammans, lite lagom intimt sådär, och så står jag här och tittar på som något slags tredje hjul. Nästan så att jag vill lämna kulan och personen i fred för sig själva en stund tills dom e klara så gör jag något annat så länge. Men det fattar ju jag också att det inte går. Men vad ska jag göra då?Ska jag klappa tillbaka?På dennes mage? Eller huvud? Vad är kotym när någon klapppar på och talar till ens mage? Väldigt speciell upplevelse, smickrande såklart, men speciell. Jag blir ju givetvis jätte glad för all positivitet som riktas åt vårat håll och att Mini tjejen är längtad efter av så många, känns underbart. Har bara lite svårt för att leva mig in i rollen som gravid, och nu är det bara nio dagar kvar (`?!)  Sen ska jag tydligen vara något ännu konstigare, det vill säga en sån där "mamma".
wooow...
2015-10-08 | 21:07:55

probiotica

sedan beslutet om kejsarsnitt fattats så har jag fått höra från diverse håll och kanter att jag bör proppa i mig bakterier, mjölksyrebakterier specifikt. Eftersom bejbisen inte blir så nersmutsad naturligt när hon inte kommer ut naturligt så tydligen för imunförsvarets skull så ska jag tillföra lite godabakterier som hon kan surpla i sig via latten, det vill säga modersmjölken. Speciellt en viss faster har varit på mig om detta så idag kände jag att jag kunde ta de samtalen med gott samvete :) och har i detta nu just petat i mig min första baskilusk. Känner mig redan som en utomordentlig mamma!
2015-10-07 | 23:15:54

Leber X

Hmm, det är inte meningen att vara egocentrerad egentligen, men det är ärligt talat lite svårt att låta bli nu när det bokstavligt talat händer så mycket inuti mig! Trots alla kullerbytor och dom blåmärken jag har på magen som bevis för dom så finns det ju andra spännande och viktiga saker som händer i omvärlden kom jag på. 
Exempelvis så hade LHON eye society och Leber X projektet vår stora konferens på Hagabergs Folkhögskola nu ihelgen. Det känndes som att det blev jätte lyckat och uppskattat av många! Härligt med så många deltagare, vilket var en blandning av oss drabbade, diagnosbärare, andra anhöriga och diverse olika proffesionella yrkespersoner inom synrehabilitering, forskning, och optik. Det poppade även upp många roliga ideer på framtida projekt för fundraisers och dylikt som jag hoppas att vi ska kunna realisera, i vad dom består återkommer jag med då det närmar sig, lite cliffhangers måste man ju ha ;)
 
Vill någon veta mer om vad som pågår och sker angående LHON och vår förening så gå gärna in och kolla på www.lhon.se där det även finns ett antal olika kortfilmer om några av oss som lever med deetta för den som är nyfiken om hur det kan gestalta sig.

Kärlek på er!


2015-10-07 | 19:08:18

Chillerill

Jag vet att många som har genomgått en naturlig förlossning menar att dom mycket hellre skulle välja ett snitt om dom hade fått nu när dom har facit i hand så alltså är detta något att vara glad över. Men en del av det som gjorde att omställningen blev svår för mig att ta in var att jag såg ju fram emot att vara med om denna unika upplvelse, trots att jag vet att det gör ont så ville jag erfara vad jag hört talas om så mycket,men erfar hellre såklart ett friskt och välmående barn som kommer till världen så det blir nog som sagt bäst så här. Däremot upplevde jag för någon vecka sedan eller om det var två min första förvärk. Jag antar att det var det i alla fall för jag tyckte mig känna igen känslan från allt jag läst, som en mensvärk liksom, gjorde såklart ont men jag kännde mig sjukt hypad av det. Av att uppleva något av allt det där som jag hört talas om, nu händer det MIG! Detta hände för övrigt en kväll då jag och min kärlek slumrat till lite på soffan framför TVn, jag vart givetvis rätt vaken av denna, för mig, milstolpe i graviditeten. Men det var ju givetvis inget han kunde känna så jag berätta detta med skräckblandad förtjusning i rösten (tror jag),roligaste med denna upplevelse var ändå svaret jag fick.
- Hallå jag tror jag har en förvärk!? Asså det gör ont,och enligt vad jag har läst så måste detta vara en sån!!
-ok, men softa lite med det.. jag ska sova först...

Sa han och snubblade ner i sängen.

Kort därpå följde jag hans råd och kröp ner jag med och softade lite med det där med förvärkar.. haha
Tidigare inlägg
Jag heter Félicia, är 25 år och bor i Stockholm med min hund och min roomie. Jag både pluggar, jobbar och snart är jag kontaktfamilj också till en liten prinsessa. Med andra ord är jag en grymt upptagen men dock livsnjutande kvinna som inte har tid för någon fritid men däremot allt annat som kan förgylla livet. I denna underbara blogg tänkte jag även förgylla era liv med mina vardagsäventyr. Välkomna till min underbara värld kära ni! Och kom ihåg, allt är enligt Fille.