Lakan logik
När jag la i tvätten i maskinen så var det ett lakan, ett påslakan och två örngott, men då jag tog ett dom så var det en klump. Ett påslakan med resterande sängateraljer i påslakanet.
Man suckar knappt åt det längre för man är för trött på fenomenet för att ens bli trött, VARJE gång såslutar det ju på detta vis. Jag tror inte att jag tvättat lakan en enda gång utan att jag i slutändan blivit ståendes med en klump i famnen.
Men så tänkte jag att varför står jag egentlligen här varje dång med denna eviga klump? Det är ju inte rimligt. Säg att jag byter lakan cirka en gång i veckan i alla fall, det är ju 52 gånger per år om jag har förstått konceptet med kalendern rätt. Och om, ja..jag kan ju räkna så sen jag flyttade till min första egna lägenhet i alla fall, det var kanske..åtta och ett halvt år sedan, följdakligen alltså ungefär 442 lakan byten hitills. Ärligt talat så är ju inte öppningen i påslakanen SÅ stora, det känns inte ens som att oddsen pekar mot att dom borde slinka in där varje gång. Om inte annat så borde väl typ 1 gång av 442 gånger vara rimligt att jag öppnar maskinen och att allt fortfarande ligger separerat.
Jag vet inte, jag ägnar kanske detta förbryllande världsliga problem lite för mycket eftertanke, men nog är det konstigt?