Sedan ett antal år tillbaka har jag en grav synskada som jag i denna blogg delar med mig av. Jag tar upp allt från vardagliga företleser, till mina personliga filosoferingar utifrån livet som synskada. Detta med förhoppningen att mina erfarenheter kan vara till stöd, nytta ellernöjeför någon annan. Dock gör jaginte anspråk på att det jag skriver är allmängiltigt för alla personer med synskada - detta är enligt Fille!
Men i huvudsak vill jag locka till skratt genom att bjuda på mig själv, för vad är viktigare än att skratta?
Igår lyckades jag faktiskt med att ha motionerat i mina träningskläder innan jag tog av mig dom. ''sprang faktiskt, av en ren händelse, precis 12 minuter så som Martina Haag i sitt vinterprat förespråkat. Men för att väga upp den korta rundan körde jag lite rygg och axlar med mina små hantlar från ÖB. Och hör och häpna, idag vaknade jag med träningsvärk i både vader, bröstryggen och axlarna! Med andra ord var det rejält på tiden. Jag som hoppas på och siktar på att springa sjukt massa lopp i år när säsongen väl drar igång. Nåväl, hoppet sägs ju vara det sista som lämnar människan, i värsta fall får jag väl hoppa över mållinjerna.. hehe..
:D