I måndags förändrades våra liv för alltid

När jag nu skriver detta ligger jag här hemma med en bebis PÅ magen istället för I. Det var supermysigt att känna henne växa inuti magen men att ha henne här ute i verkligheten och kunna snusa på hennes huvud, lyssna till hennes andetag och se på henne slår faktiskt att ha henne i magen.Vi kom hem iggår från sjukhuset och allt gick jätte bra. Kan gå in mer på detaljer vid senare tillfälle, är supertrött nu, tänkte bara att det var på tiden att jag berättade lite vad som händer här. Hon är i alla fall världens snällaste, säger till när hon vill äta eller ha ny blöja, annars sover hon mest. Superstark är hon också, har kunnat lyfta sitt huvud redan från början. 
Men är som sagt trött nu, dels för att jag är nyopererad med allt vad det innebär såklart, men även för att jag varit uppe och ammat två gånger redan , sen märkte jag att lilla hon fortfarande inte var nöjd efter det, och kom då på att "aha..blöja!" 
Så bytte den under protester, tycker synd om henne när hon blir ledsen, men vad ska man göra..its a dirty job and somebodys gotta do it..
Hur som helst var hon bytt och klar men tänkte se om hon ville äta ytterligare mer innan hon bäddades ner igen. Men istället för att ta emot maten som erbjuds så öppnar hon ett öga och tittar på mig högst misstänksamt och nu kanske jag inbillar mig, men ser aningen busig ut också, sen kom förklaringen, en liten explosion i den nybyttablöjan. Sekunden efter gapade hon stort och påbörjade sin nattliga måltid. 
Vad säger manhahaha..det är bara att börja om igen :)

Tur att hon e så sjukt söt..



↑