Enligt Fille i

Imorse gjorde jag en status uppdatering på facebook där jag delade med mig av hur jag råkade duscha mig själv i mitt morgonkaffe på bussen, den bromsade nämligen in just när jag för en millisekund inte hade exakt full koll på muggen, den stora kaffe muggen ska jag passa på att nämna föresten, och bara sådaär så hade jag kaffe över heeeela benen, halva jackan, skorna och även strumporna kände jag efter en stund. Vad gör man? Det är bara att resa sig hoppas att det mesta rinner av. Och lite så tänkte jag symboliskt också, inte bli på dåligt humör, inte låta detta prägla min dag, låt det rinna av bara. Så då tänkte jag att va bra, nu kan ju dagen bara blir bättre efter en sån här start. Wiiihoo! När jag sedan skulle stoppa min stackars frusna lilla hand i jackfickan så upptäckte jag att även den var full av kaffe.Då kunde jag inte låta bli att vara rolig och undrade då lite sådär halv filosofiskt omdet då blev en jackfika istället för en jackficka? Sen så gick jag och fnissade åt mig själv hela vägen hem.

Toppen. Bra dag.

Men HUR kunde jag glömma att onda ting alltid kommer i tre?

Efter att ha kommit hem, duschat, och slängt morgonkaffet /kläderna i tvättmaskinen så upptäckte jag att deon var visstt slut. Men vad var detta= Absolut Torr!Den blir ju jätte bra istället, så jag kör på, aningen ordentligt möjligtvis, precis innan jag satte iväg igen. Lagom tills jag kommer ned i tunnelbanan känner jag att något är FEL. Det BRINNER i mina armhålor! Brinner som om jag injecerat chilli från helvetet under huden. Det gjorde så ont jag var förbi stadiet då man vill gråta, det gjorde så ont att jag bara blev ett rasande bi. Jag var tvungen att gå med armarna utsträckta för att inte skrika åt världen som tillät mig att någonsin införskaffa något så ondskefullt som Absolut Torr. Jag skulle dessutom handla på väg till min syrra.Jag bad i vanlig ordning om hjälp av personalen att hitta mina varor, men herregud vad jag brann. Så när hon gav mig alternativa produkter att välja mellan så sa jag bara, stressat och panikartat, att "jag har så ont just nu, mina armhålor brinner, jag tror jag dör, kan inte fatta några beslut just nu! Står inte ut, ta alla eller ingen? Eller gör som du vill? Jag vet inte.. Asså använd aldrig absolut torr! Harni något lugnande medel föresten som man kan ha i armhålan? Eller skitsamma... jag orkar inte... ajajajaj... tack så mycket för hjälpen, förlåt, men asså ...jag har ont.." 

Lite sådär svamlade jag på. Kallsvettandes överallt förutom armhålorna då vill säga, där lär jag ju ALDRIG svettas igen, så fortsatte jag ssedan till syrran. Vl framme kastade jag mig över handfatet för att skölja bort allt, hann inte ens ta av mig kläderna, no time to loosse. Slutligen började mina ilsket röda armhålor sansa sig. Vilken dag. Vad gör man? Återigen, försök skratta åt det, så tokigt det blev . Men idag ska vara en bra dag, det ska bli födelsedagsfest nämligen!

Men som om jag inte utstått nog redan så upptäckte jag sedan efter att ha kommit in att jag tappat mina älskade hörlurar! VITA och SMÅ hörlurar på VIT snöi ett STORT utomhus. Och för er som missat det så är ju inte jag den skarpaste höken i himmlen, vad gäller synen alltså, om man nu kan uttrycka sig så. Med andra ord var jag rätt chanslös att återfinna dom. Det gjorde jag inte heller. Detta kunde jag dock INTE skratta åt efteråt. (Är inte mycket för att hånskratta åt mig själv)

Festen var däremot toppenrolig och dagen har varit bra men jag saknar mina lurar, nufår nämligen hela bussen höra alla mina sms och sånt, eftersom jag har tal i mobilen alltså.

Godnatt från en aningen mör Fille.