2014-03-28 | 23:59:08

Liten summering

Okej, sedan sist så har en del hunnits med. Dock inte så många löprundor faktiskt. Dagen efter fot tatueringen så gick jag, när jag ändå var i farten liksom, och tatuerade hela yttersidan av ena låret. Och den upplevelsen gick inte ens att jämföra med den förra, här somnade jag i vanlig ordning tack och lov. Den har läkt fint men lustigt nog har den på foten fortfarande kvar sårskorpa än idag, vilket bekräftar min tidigare teori om att den sattes obarmhärtigt djupt. Nåväl, allt går över - kanske.

Jag har även hunnit med en fantastiskt rolig vecka i Turkiet det var jag och en av mina systrar plus massa pensionärer. Med andra ord så smälte vi in som smöret i stekpannan.Eller nåt.. Det var jätte trevligt hur som helst, har lärt mig massor och sett masor, har fått en helt ny bild av det fantastiska landet och kommer spikat att återvända, troligtvis till turkarnas förtret dock. Jag prutade som om det inte fanns en morgondag. Det är ju trots allt en av mina favvo sysselsättningar :) Jag vann varje gång men typ varannan gång med hot om strypning, såklart med glimten i ögat, dom gillade det GENTLIGEN. Hehe..

Efter att ha kommit hem till Svedala igen så genomförde jag och en av kussarna årets första lopp, underbar känsla trots att jag blivit sjukt långsam sedan förra året och hon faktiskt sjukt snabb. Jag skyller på att jag av okänd anledning blivit någon storlek större de typ senaste två månaderna och är inte van att kånka runt på vikten..eller nåt..
Roligt var att jag i anmälningsformuläret fyllt i att jag sprang för LHON eye society och när jag korsade mållinjen så ropade dom faktiskt upp mitt namn samt att jag tydligen sprang för LION eye society, kan jag väl göra i och för sig får väl bara hoppas att dom står för något bra..

Godnatt.
2014-03-04 | 00:52:51

Hopp Félicia, HOpp!



Jaha, det finns ju många annledningar att hoppa över löprundan, känner mig lite rosslig i halsen, kanske håller på bli förkyld, har ont i knät/foten/axeln/örat/ fingret/naveln eller whatever, har ätit för mycket/lite, är trött; hinner inte, dåligt väder.. bla bla ursäkterna är många och utjatade. Men när man väl börjat få in en bra rutin som jag faktiskt tycker att jag börjat få så vill man ju gärna hålla fast vid den. Men vad gör jag då? Jag hittade åtminstone på en kreativ ursäkt om jag får säga det själ, kom lite akut på att just denna dag vore ju helt perfekt för att skaffa sig en liten tatuering på foten.Innan vi satte igång frågade jag faktiskt om det kommer va okej för mig att springa sen, tänkte alltså att jag skulle ut senare samma dag .oj så fel man kan ha, men nej det fick jag inte sa han. Inte på någon vecka i alla fall. Men va?? Är du säääker? om jag har plast? massa kräm?Om jag är barfota då? Nej. Nej. Nej.  Suck.

Till saken hör också att jag har sedan tidigare ett antal tatueringar och jag braukar INTE tycka att det gör ont, tvärtom brukar jag uppleva lite spikmatta effekt av det hela och bli väldigt avslappnad, så pass att jag somnar, men DETTA, det var något HELT annat! Kan säga så här att hade detta varit min första så hade jag garanaterat blivit avskräckt från att göra fler. Det var så pass att jag till slut var tvungen att säga till killen att jag behöver något att dricka! Coffe or tea?frågar han. NO, ALCHOL! I NEED ALCHOL SVARAR JAG.
SKULLE INTE FÖRVÅNA MIG OM TATUERINGEN SYNS PÅ FOTSULAN OCKSÅ KÄNNS SOM HAN KÖRDE RAKT IGENOM..
MEN NU ÄR DET GJORT OCH DEN VART BRA, ALLT GÅR ÖVER TÄNKTE JAG OCH HALTADE UT DÄRIFRÅN FÖR ATT SEDAN LINKA TILL JOBBET. 
MEN TIDEN GICK OCH JAG KÄNDE LIKSOM INTE ATT DET VART BÄTTRE FOTEN BARA BRANN! FÖR ATT TA MIG HEM , TÖNT SOM JAG FAKTISKT ÄR, SÅ LÅNADE JAG EN KRYCKA SOM JAG HOPPADE RUNT MED. 

KÄNNDE MIG SOM ETT SKUTTANDE SKÄMT, HOPPAR RUNT MED KRYCKA FÖR ATT JAG TATUERAT FOTEN... SÅÅÅÅ NEJ DET BLEV ALLTSÅ INGEN LÖPRUNDA FÖR MIG IDAG MEN DÄREMOT KAN JAG RAPPORTERA ATT DEN SÅ SAKTELIGEN BÖRJAR COOLA NER SIG.

EN ANNAN POSITIV ASPEKT ÄR ÄVEN ATT DEN BLEV RÄTTSTAVAD TILL SKILLNAD FRÅN DEN PÅ ANDRA FOTEN, DET ÄR JU LIKSOM EN LITEN RISK MAN TAR NÄR MAN GÅR SJÄLV TILL STUDION OCH LIKSOM INTE KAN SE SÅ BRA.

GODNATT FRÅN MIG MED FOTEN I HÖGLÄGE!

FÖRESTEN IGNORERA GÄRNA MIN ICKE EXITERANDE PEDIKYR PÅ BILDEN, ELLER JA SNARARE DEN VÄLDIGT UTVÄXTA PEDIKYREN, JAG KAN FAKTISKT INTE RIKTIGT FIXA DET DÄR SJÄLV... SÅ JAG AVSÄGER MIG ANSVARET FÖR DOM.
2014-03-03 | 10:00:14

Den springande människan

Vill även dela med mig av att jag har just läst ut en till sjukt inspirerande bok som jag vill rekommendera, Born to run, heter den. Och den är..hmm.. kommer inte ihåg vem som står bakom denna fantastiskt intressanta bok eftersom jag som nänts tidigare har någon slags issue uppenbarligen med att komma ihåg namn på författare. Jag hade för min del aldrig riktigt kunat tro att en sport bok skulle kunna vara fängslande och det absolut inte enligt mig. Men det varr den, fängslande enligt Fille! Den tog upp en del frågor som var rätt tänkvärda, det vill säga till exempel varför springer vi? Ingen jagar oss, vi jag ar ingen men ändå är vi ju faktiskt den enda arten på jorden som samlas i tusentals flera gånger om året för att springa tillsammans. Det är ju egentligen ganska anmärkningsvärt. Att vi som art alla mer eller mindre verkar ha något slags inre driv att springa. Ja alltså mer eller mindre. Och detta utan någon uppenbar orsak. Men så visar det sig att svaret ligge i vår evolution. Att det är just vår förmåga att springa så otroligt långt och länge som kanske är just orsaken till att vi blev den dominerande arten. Neandertalarna var vad jag förstått överlägsna oss på många punkter, dom var större, starkare, större hjärnor, bättre helt enkelt på många plan. Men vi har tydligen något som dom inte hade, nackligament och hälsenor till exempel, alltså så kunde vi springa långt också, vi är även den enda arten som kan ta flera steg på ett andetag. Andra springande djur tar ett andetag per steg. Plus att vi är de enda som kan svettas och således reglera v


år kroppstempratur, andra springande djur kan endast reglera detta med hjälp av utandningen. Det va alltså så vi överlevde förr, vi sprang, det var även så vi jagade, inte med vapen utan med uthållighet. Vi jagade det djur vi ställt in oss på i så många timmar som det kunde tänkas krävas för att utmatta ett djur. Vi sprang alltså ihjäl våra byten. Ett jäkligt coolt arv vi har måste jag säga!
Därav titeln alltså, vi var födda att springa.Back to our roots maaaan!

Detta förklarar ju kanske också även varför jag fick avsluta min vandring till Västervik själv i höstas, jag ÄR alltså uthålligare än en pitbull :)
2014-03-03 | 00:21:51

Run Félicia,Run

Så, nu har jag alltså varit ute och sprungit igen. Flera gånger sedan sist faktiskt. Ta i trä och så man ska inte ta ut något i förskott men jag tror nästan att jag håller på att utveckla en vana. Hihi! Kände mig så sjukt inspirerad idag, mina nya skalkläder eller vad det heter som jag beställt från Baghera hade kommit så jag kände attt jag hade bra skäl att trotsa vädret. Vilket innebar att jag sprang över en halvmil i snöblandat regn, låter mycket ballare att säga över en halv mil tycker jag än att säga fem och en halv km, lite mer hardcore liksom. Så vi kör på det, ÖVER EN HALV MIL! Jag fick mindre berg av snö som samlades på mina ögonfransar och måste väl alltmer börjat påminna om en förrymd Olof från Disneys Frost (se den om ni inte gjort det föresten). Men strunt samma jag kör på - woohooo! Sen kom jag hem och ville känna mig lite ompysslad så ja, jag gjorde vällling till mig själv.  Pinsamt kanske men hög mysfaktor så det så. Efter duschen ville man ju hitta någon trevlig lotion för att fortsätta pyslla om sig själv så jag hittade en söt lite flaska jag inte sett på ett tag och tänkte att den blir bra! Konstigt bara att den skummade så mycket och ville aldrig riktigt gå in i huden..? Nä, för det var ju deschgel... så då tog jag en till duch! Sammanfattningsvis är jag ovanligt ren denna afton.
Jag heter Félicia, är 25 år och bor i Stockholm med min hund och min roomie. Jag både pluggar, jobbar och snart är jag kontaktfamilj också till en liten prinsessa. Med andra ord är jag en grymt upptagen men dock livsnjutande kvinna som inte har tid för någon fritid men däremot allt annat som kan förgylla livet. I denna underbara blogg tänkte jag även förgylla era liv med mina vardagsäventyr. Välkomna till min underbara värld kära ni! Och kom ihåg, allt är enligt Fille.