2011-04-29 | 01:29:52

Man ska inte röra statyerna på Louvren

20110425736 (MMS)

Naturligtvis ska man ju inte röra statyerna. Varken på Louvren eller något annat museum för den delen. Jag vet ju faktiskt det. Egentligen. Men den dagen var allt vett som bortblåst, jag skyller på det varma vädret. 
Som ett barn strosade jag i alla fall runt bland mästerverken och klappade obekymmrat på skapelserna. Vilket tog ett abrupt stopp just som jag var i färd med att mer eller mindre krama en gigantisk bägare, för att inför kameran utbringa en jätte skål. Då springer nämligen en av vakterna upp bakom mig. "exuse ne. Exuse me! Exuse MEEE!" Alla upprepningar då jag först inte reagerat, för inte kunde väl han ha menat mig, tänkte jag.. "Dont touch!" nästan skriker han åt mig, fast uppenbarligen måste han också tyckt att min pose var lite rolig för så där jätte sur lyckades han inte vara. I vilket fall vart jag ju lite nervös när jag insåg min dumhet. Dom kanske pulveriseras om man tar på dom för mycket eller nåt i den stilen.. I ett tafatt försök att göra det hela ogjort börjar jag borsta av den lite lätt. Det var ju naturligtvis fel det också. "Dont TOUCH!!" halv skriker vakten nu i falsett. Wheres my head at undrar jag.

Mitt andra heta tips till er är följdaktligen, rör ej föremålen i museérna.

2011-04-29 | 00:59:08

Tredje gången gillt

20110425739 (MMS)

Tredje gången gillt var det. Tydligen så krävdes det tre besök i Paris innan jag pallrade mig hela vägen in i Louvren, men nu har jag gjort det och här är bildbeviset på att jag och Mona Lisan har befunnit oss i samma rum. Eller ja, i alla fall min näsa och Mona Lisa. 
Föresten var det ju en himla huvudvärk innan man ens kom in. Detta eftersom att efter inhandlandet av biljetter så fick vi höra att det tydligen var gratis om man var under 26 år. Men är man en hatare som de två kvinnorna i kassan uppenbarligen var så är det naturligtvis ett problem av ofantliga proportioner att göra ett återköp. Så efter mycket om och men, höjda röster och hämtade supervisors fick vi äntligen våra gratis biljetter, rätt ska vara rätt. Dock utan att ha visat upp legitimation konstigt nog.

Slutligen är mitt heta tips till er, go before its too late!

2011-04-27 | 02:53:30

Nu är jag HEMMA igen!!

Okeeeej miina käraste läsare, jag har återvänt från Chanels förlovade land, det vill säga Paris!
Jag har såå mycket att berätta men nu är det mycket sent och jag har en hund osm ålar sig på tangentbordet, det kan bli svårt det här alltså.. Men efter en godnatts sömn så ska jag berätta om hur vi gled in på presidenten av Palestinas hotel, dock bode vi själva i en lägenhet där toaletten lucktade kattlåda. Vi var även på gayclub för första gången någonsin (det var ju en upplevelse haha), shoppade på Hermés och Chanel, strosade runt i Parisiska parker, åt fantastisk mat och bakelser i mängder.

Det har helt enkelt varit en intensiv vecka och nu är allt ett virrvarr i huvuddet som skall redas ut inom kort tills dess ska jag ta igen lite förlorad mys tid med min älskade pitbulle!

Aurevoir (uttalas orvar)
2011-04-15 | 00:23:43

Synskadan som öppnade mina ögon

Wow vad mycket bättre det känndes att vältra över all min negativitet på er mina kära läsare, kan inte påstå att Melaine helt har dragit sig tillbaka men man kan nog säga att Fille har högerhanden nu och Melaine endast vänsterhanden här vid tangenterna.

Till stor del har det väl att göra med att benen är åter släta och vaxade, hälsenan gör mindre ont eftersom jag slog sönder spargrisen och köpte medecin för mina sista slantar, ingen fågel eller annan levande varelse för den delen har skitit på mig idag. Men framförallt så har jag Thomas, datasupportern som fjärrstyrt min dator hela dagen att tacka för mitt ökade välmående. Alla tekniska mysterier i min rosa dator är inte helt lösta men en bra bit på väg. Som han själv sa vid arbetsdagens slut "hahhaha, jag är fan KUNG, du är typ skyldig mig en glass nu". Och det har han ju så rätt i efter dagens bedrifter, om jag ändå visste vilken adress att skriva på Ben & Jerrys burken..

Hur som helst har jag fått lite frågor nu som givetvis ska besvaras. Dessa angående min synskada som jag nämnt vid några tillfällen. Det slog mig inte att jag skulle förklara lite kring detta, själv är det inget jag i vanliga fall tänker på särskillt ofta nämligen. Men så här ligger det till..

För cirka fyra år sedan, eller närmare bestämt någon gång i mitten på 2006 så upptäckte jag en dag då jag skulle lägga ögonmake, och således stängde ena ögat, att jag inte riktigt kunde få till fokuset med ena ögat. Jag kunde se allt felfritt förutom precis i mitten, på det jag försökte fokusera på.
Det var ju aningen udda det här, men jag la ingen större vikt vid det, det är ju bar ena ögat resonerade jag och dessutom är det väl bara att gå till doktorn så får man väl nåt piller och så är det bra sedan.
Eller ännu bättre, jag kanske skulle få glasögon nu? Jag har alltid haft perfekt syn i hela mitt liv och alltid tyckt att det är ju så sjukt snyggt med galsögon och hade önskat att jag hade såna, eller åtminstone skulle det bli nice när man närmar sig fyrtio och det blir dags för läsglasögon.

Men kära ni, be carefull what you wish for..

Jag gick till optikern som genast sa att jag skulle inte vara där utan genast åka in till ögonakuten då jag svarat att vadå läsa raden på tavlan? Den är ju tom..

Fortfarande lugn åkte jag in till St:Eriks ögonakkut och satte mig att vänta i flera timmar trodde jag, men då jag beskrivit mina synfältsbortfall blev jag prioriterad efter endast en kvart. Vilket var tur för jag skulle ju till jobbet sen tänkte jag.

En läkare undersökte mig, och sen en annan, och en annan och en annan, sammanlagt var det nog sju olika läkare som jag träffade den eftermiddagen, ingen hade sett något liknande.
Man kan ju tänka att detta borde kännts aningen alarmerande, men det var det inte. Snarare var det llite spännande att vara i centrum så mycket och uppenbarligen ganska speciell, alla ville ju vara med på mitt fall helt plötsligt.

Månaderna gick och ingen kunde förstå varför jag inte såg på ena ögat, eller ja, varför jag enbart hade perferi seende på ena ögat (vid det här laget hade synfältsbortfalls fläcken växt sig större). Jag tror nog att dom har gjort alla former av tester på mig som går i form av exempelvis datatomografi, magnet röntgen, muskelbiopsi, någon där dom satte fast ca en miljon små sladdar i huvudet på mig för att se min hjärnaktivitet (dom måste ju blivit förbluffade över min överintelligens som måste synsts där), dom har stoppat linser i ögonen på mig med sladdar som hängt ut ifrån dom, sammanfattningsvis var jag en vandrande freakshow i lite drygt ett halvår kan man säga.
Tills att dom slutligen på ett blodprov fick resultatet.

Jag hade Lebers Opticus Neuropati.

Det sa mig ungefär lika mycket som jag kan tänka mig att det säger er.
Lite smmanfattat är den ungefär en på miljonen, alltså mycket ovanlig. Det finns varken botemdel, bromsmedecin eller behandling. Den är ärftlig på mödernet men brukar bara bryta ut på pojkar, och då i tjugo års åldern.
Det finns dock ingen historik av synfel i min familj så långt bak som det går att ta reda på, så naturligtvis har jag mutaerat, allt för att vara speciell. Obviously är jag heller ingen kille, så plus i kanten till mig för att vara extra speciell..

Givetvis var det en chock att få detta besked, fast det varade egentligen bara någon dag, jag tänkte som så att det är ju ändå bara ett öga av två, det kunde vart värre, strunt samma.

Men så hände det, det andra ögat började försämras även det och på en vecka så hade jag fått den syn som jag haft sedan dess. Det vill säga att jag har enbart perferi seende, jag kan således inte läsa, se detaljer, känna igen folk och så vidare..

Vid denna tidpunkt kännde jag att jag har nu två val, antingen går jag ner mig i detta och blir deprimerad och låter mitt liv gå till spillo eller så gör jag det bästa av min situation. Jag valde det senare. Jag valde livet och framtiden och allt vad den har att erbjuda. Naturligtvis är detta ett trauma att gå igenom men jag kan idag säga att jag ser det i största del som en positiv erfrenhet. Jag blev sporrad att skaffa mig riktning i livet, genomgå min rehabilitering fortast möjligt, plöja genom Komvux snabbt som ögat och söka till Universitetet där jag nu är. Detta för att återigen kunna arbeta, trivas med mitt liv, ha en stabil inkomst, vara i kontroll över mitt liv.

Bäst av allt är när jag kan inspirera någon annan att uppskatta allt vad livet har förunnat en och göra det bästa av det.

Hoppas att detta nu har besvarat en del av era frågor och även att detta ingett en viss förståelse för min otaliga stavfel som ni fått stå ut med och fler blir det!
2011-04-13 | 21:54:48

Skit Skit Skit

Okej, nu har jag verkligen inte skrivit på ett tag, vilket givetvis inte är så bra för min karriär som bloggerska. Men grejen är den att det har inte känts helt rätt och inte heller helt lätt.
Enligt Fille heter den ju, och då börde den ju också vara det, men jag har inte riktigt varit Fille på ett par dagar. Det är fortfarande Melaine vid tangenterna. Jag ville inte sprida hennes negativitet och svärta ner era liv med det. Men nu väller det över, so here we go..

Hur som helst är väl hon en del, om än lite, män likväl en del av mitt liv hon med. Gud jag låter ju någoy tschizofren gör jag.. kan inte hjälpas, som sagt, det väller över..

För tillfället är ALLT bara skit, och den som inbillar sig eller mig något annat har FEL.

Finns inte en grej som går bra för tillfället.

Nämligen så är vi mitt uppe i C-Uppsatts skrivandet nu, Ladylovelylocks crashade därav köpet av Barbie(min nya dator), gör hon sitt jobb då? nej! För den är FÖR ny och inte ett skit fungerar. Det är väl inte enbart hennes fel, skulle väl säkert fungera kanon om man inte hade jävlahelvetesruttenförbannadskit synskada. Sånt där brukar inte komma ur min mun och jag brukar inte tycka så, men hoppsan nu hände det. Anpassnings programmen  till den har ju nämligen inte hunnit utvecklas i samma takt, och jag tror jag har blivit någon form av försökskanin.. Det var ju inte riktigt det jag hade tänkt mig..
C-Uppsattsen blir lidande och jag likaså.

I övrigt har vi en stegräknartävling på jobbet där första pris är en weekend resa, vilket är toppen kul, kunde inte ha ett bättre jobb. Denna tävling har jag ju i princip redan vunnit kännde ju jag genast. Men givetvis är ju inget så lätt, började halta här om dagen och fick sjukt ont i hälsenan så det går knappt att gå.
Gick till doktorn och visade upp mina håriga och brutalt ovaxade ben (det ska åtgärdas imorgon), och fick veta att jag har en häseneinflamation och ska helst inte gå så mycket. Jättekul.

Hur som helst måste ju hunden ut så jag gav mig ut på en två timmars promenix med honom, fick fågelskit i pannan så klart, och upptäckte sedan att stegräknaren har varit i "springläge" och alltså räknat typ vart fjärde steg jag tagit. Toppen.

Observera att detta är en sencurerad version av dagens skörd av hemskheter.

Man kan säga att det känns svart..
2011-04-08 | 16:56:10

Vem har snyggaste naglarna?

20110408510 (MMS)

Visserligen åker jag inte förrens den 20:e, men nu är jag i alla fall redo för avfärd, eller ja, det viktigste är i alla fall förberett, det vill säga naglarna. Nagelmästaren Sandra har överträffat sig själv igen som vanligt. Texten på tummen var svår att få till bra på bild eftersom att den glittrar en del, PARIS står det där ialla fall. Sjukt nöjd.

2011-04-07 | 21:50:05

Félicia försvann..

Jag skulle kunna sitta här och berätta om att jag ska åka till Paris om två veckor. Och därför ska gå och fixa mina naglar imorgon hos min fantastiska Sandra. Hon ska göra fransk (såklart) manikyr med eiffeltorn på. Det finns även mycket annat fantastiskt i livet att skriva om och att glädjas åt. Till exempel att jag har en rosa dator som heter Barbie, att jag bor i ett vackert hem, att jag har den tyngsta hunden som satt sina tassar på detta klot, att jag har dom finaste vänner man kan tänka sig.

Det finns även mycket kul att skratta åt, som till exempel sura gubbar som skäller ut en på bussen då man placerat sin väska på det tomma sättet brevid sig, detta då han med sitt SL-kort faktiskt inte betalat för att den skulle sitta där, "det här är faktiskt inte en bagagevagn" sa han och satte sig demonstrativ på väskan.

 

Livet bjuder på mycket och är egentligen på det hela rätt så underbart, men så känns det inte idag.

Jag skulle alltså kunna skriva om allt detta och mycket mer, men det vill jag inte, inte idag.

 

Félicia betyder "the happy one", vilket för det mesta brukar stämma. Men jag har även ännu ett namn, Melaine som när jag slog upp det kort och gott betydde "black". Idag heter jag nog Melaine mer än Félicia.

Det är sällan jag inte heter Félicia, men just idag är nog en sådan sällsynt dag.

 

Får se vem jag är när jag vaknar imorgon istället..

2011-04-05 | 23:37:51

Home Improvement

jag höll nästan på att glömma en sak. Jag lovade tre-barns-mamman-med-fyra-barn-Annika att följa upp om det var möjligt att även använda toalettstolen som lampknapp. Svaret är ja.
Elektrikern var här och fixade lite i min boning, varpå jag var tvungen att fråga. Vänligt nog tog hans sig en titt på min WC och konstaterade att visst kan man det. Allt går. Det skulle behövas dra lite el här och var, och eftersom det är vatten inblandat så blir det kanske aningen kompliserat, men allt går.

Vetskapen om detta har nu lugnat mig och jag känner inte längre samma frustration av en icke multifunktionell toalett. Nu är det nämligen mitt val att INTE ha en sån. Fick nämligen delarationen i samma veva, och det var ju en mindre angenämn upplevelse.

Nästa år kanskse.

Men det är i alla fall en tröst att veta att någonstans i något hem har jag kanske inspirerat någon till lite homeimprovement.

Känns fint.
2011-04-04 | 11:38:10

The deed has been done

20110404508 (MMS)

vet inte hur bra det syns här, men så här ser det alltså ut nu från och med klockan 10.28 idag. Jag har alltså gått på min inboaked tid och äntligen tagit bort denm min plupp. Jag hoppade varken in i duschen eller flydde landet, utan jag åkte och blev lite massakerad, alldeles frivilligt. Ärligt talat så gick det rätt bra faktiskt, jag kände ingenting av vad dom gjorde, förutom den hemska behövningsnålen så klart.. Fast det var faktiskt ett tillfälle då jag kände tråden som han sydde med snudda min näsa, det var hemskt.. får då försod jag att dom höll på att göra något hemskt med mig, det vill säga att dom sydde i mig som om jag våre något slags brdederi?! Usch, mycket ska man tåla, men nu är det klart. Och dom var faktiskt super trevliga som vanligt på Capio Access Solna!

2011-04-04 | 02:43:44

Dator support och läkarbesök

Usch vad jag har negligerat bloggen nu, allt vart lite upp och ner när Barbie intog min tillvaro med storm! Vi har spenderat några intensiva dygn tillsmmans med diverse IT support per telefon, mest Klas Håkan på Sonym vad skulle jag gjort utan dig? Vid ett samtal mötes jag sitället av någon målbrotts Willian, han kunde absolut inte mäta sig med Klas Håkan! William tycktes vara mer av ett frågetecken än vad jag var, sjukt jobbigt..

-vadå, vad var problemet?
-ja, det var ju rätt mycket som jag precis berättade..ska jag ta allt igne eller?
-ja, eller vänta en stund..
-okej..?
-tack för att du väntade
-visst
-vad var problemet sa du?
- ja alltså.. finns inte Klas Håkan där?
- har problemet löst sig nu?
-nej..

och så där höll det på.. men Klas Håkan gled in och räddade dagen och nu känner jag att barbie och jag går en ljus framtid till mötes. Så nu kära läsare, ska det bli bättringen med uppdateringarna!

Till att börja med så måste ni ju få veta det senaste angående den där pluppen ni vet..(finnen som inte är en finne, and so on.. bläddra bakåt om detta tycks ologiskt..)
Imorgon gäller det alltså, då ahr jag fått mig min trdje tid i ordningen tror jag attd et är, och än så länge har jag inte flytt stan. så vem vet, det kanske äntligen blir av. Dock har jag inte kommit ihåg att hämta ut mitt speciellt utskrivna emla plåster som jag fått eftersom jag är rädd för nålsticket till bedövningsputanm så vi får väl se i vad för slags kalabalik förmiddagen slutar i.

Visserligen sitter jag ju här i denna sena timma, vilket inte bådar gott för en tidig morgon, men så går det när man har en massa intervjuer till c-uppsattsen att transkribera, och inte kunde jag med gott samvete gå och lägga mig ännu en kväll utan att ha skrivit något till er.

Fortsättning följer imorgon.. ;)
2011-04-01 | 01:04:16

Vart är Internet?

Okej. Nu känns det som att ni har fått vänta ovanligt länge på ett nytt inlägg. Men jag har faktiskt en bra förklaring. Jag nämnde ju att Lady Lovelylocks går i pension nu och ersätts av en yngre och mer rosa skimmrande Barbie (sony VAIO). Men det är så att nu när Barbie är igång och fungerande, så undrar jag om inte jag skulle sällskapa Lady Lovelylocks på ålderdomshemmet? Det är knappt jag fattar någonting, allt har förändrats och inget är sig likt sen sist! Ta bara relativt enkla saker som mail och internetsurf, stora problem. 

Jag försöker alltså ansluta min mail till Windows Live Mail som uppenbarligen har ersatt gamla goda Outlook, och jag fattar ingenting. Jag behöveq hjälp. Alltså ringer jag till Bredbandsbolaget och förklarar läget. 
Rösten på andra sidan luren förklarar då att om jag går in på deras websida så finns det en jätte bra lathund där som förklarar precis hur man gör. Jag svarar då att det låter ju jätte bra, men som sagt är detta en väldigt ny dator och jag hittar inte internet, så du får nog förklara ändå. 
Det var nog lika bra att jag inte även nämnde att datorn är rosa, heter Barbie och själv är jag blond. 

Jag har alltså inte bloggat förens nu av den anledningen att jag inte hittat Internet! 

Och det där med mailen är föresten inte heller helt löst ännu. Så finns det någon vänlig och teknisk själ där ute som kan förklara för mig vad jag ska göra för att inte alla raderade mail ska ploppa upp igen varje gång jag sätter på datorn, så vore jag ju tacksam! 

Jag kunde säkert ha fått hjälp med det av min personliga kontaktperson jag fått hos Sony nu, Klas Håkan. Om det inte vore för att jag redan tappat bort mitt ärendenummer, hur ska jag nu någonsin få tag på min Klas Håkan igen? Eller få någon ordning i inkorgen för den delen.. 

Ack, ack..

Jag heter Félicia, är 25 år och bor i Stockholm med min hund och min roomie. Jag både pluggar, jobbar och snart är jag kontaktfamilj också till en liten prinsessa. Med andra ord är jag en grymt upptagen men dock livsnjutande kvinna som inte har tid för någon fritid men däremot allt annat som kan förgylla livet. I denna underbara blogg tänkte jag även förgylla era liv med mina vardagsäventyr. Välkomna till min underbara värld kära ni! Och kom ihåg, allt är enligt Fille.