Enligt Fille i - Stressa upp så att jag kan stressa ner

Fille

Meningen med livet är att fylla livet med mening. Sedan jag förstått det satsar jag på att fylla mitt liv med just sådant som är meningsfullt för mig. I daggsläget har det lett mig till en äkta man och två underbara barn och allt annat som kan leda till skratt och glädje, för vad är väl viktigare än att skratta? Jag tror även starkt på att det är en mening med allt som händer, man måste bara komma ihåg att ha tillit till att det kommer visa sig. Exempelvis fick jag vid 21-års ålder en gravsynskada som inte känndes särskilt meningsfull just då men som så här i efterhand har lett en hel rad fantastiska upplevelser som jag inte hade velat vara utan. Jag delar här, med glimten i ögat, med mig av mitt liv och vardag i hopp om att det kan tillföra mening även för någon annan. Kärlek

Stressa upp så att jag kan stressa ner

Äntligen bär det iväg till landet! Men det var nästan lättare sagt än gjort..  Dagen började med ett tandläkar besök eftersom en lagning lossnat och så kan man ju inte ha det, då hamnar ju all maten inuti tanden istället för i magen, man blir ju jätte hungrig till slut..  Tyvär är ju tandläkarbesök min favorit aktivitet att starta dagen med, vilket antagligen också är anledningen till att jag kom sent denna gång, precis som jag gör varje gång jag ska dit tror jag när jag tänker efter..  Hur som helst kom jag till slut därifrån vimmelkantig och utan en fungerande hjärna. Vilket i sin tur ledde till grova förseningar resten av dagen för min del.  Mitt tåg skulle avgå från centralen 14.21 och jag belamrad med väskor som en åsna plus hunden rullar in på centralen hel. Sjukt stressad plöjer jag mig igenom folkmassorna till SJs kundcenter eftersom jag först måste hämta ut biljetterna. Väl där är det så klart världens kö som jag inser att jag inte har en chans att hinna fram genom om jag även vill hinna med tåget. Vilket jag MÅSTE.  det jag gjorde sen kanske pirriterar folk men jag kan leva med det. Jag klämde mig fram till första bästa kassa och berättade som det var att jag har en synskada, men även att jag därför inte kunde hitta varken kö knapp eller lapp och ingenting annat heller för den delen så dom kanske bara kunde ta och hjälpa mig här och nu? Visst kunde dom det. det gick ju faktiskt himla smidigt så med en kvart kvar kom jag på att jag heller inte tagit med något att äta.  Så jag, mänsklig karavvan som jag är, glider in på pressbyrån där jag genast blir upplyst om att hundar inte får vara där. På vilket jag svarar att jag har en synskada och i såna fall behöver hjälp att handla. Då var det ju såklart en annan femma. Tjejen stängde sin kassa och hämtade mina varor, istället för hunden, som hon uttryckte det. Tack.   Med tio minuter till godo, biljetter, och matsäck kunde jag sen vänta in mitt tåg.  Varför ska man ha en synskada om man inte ska använda den till något liksom?