Min största last

ja, ojdå.. jag läste precis igenom gårdagens inlägg..lite si sådär med stavningen..haha men i och för sig så brukar jag väl ändå inte vara någon stjärna på den fronten..

Strunt sama idag är en ny dag. Denna nya dag inledde jag med chocklad kakor, som så många andra dagar. På senare tid har jag ägnat mina vanor allt mer eftertanke.
Hur normalt är det att vakna av ett chocklad begär fast man fortfarande är dunder trött? Hur normalt är de4t att hitta bevis matriel sprida runt sängen efter att ha satt i sig chocklad i sömnen? Hur normalt är det att ägna sista tiden i drömstadiet till att drömma om mat och chockllad och ligga och fantisera om vad man skaäta när man vaknat? Det kanske är helt i sin ordning? Jag vet bara att jag altid varit på detta vis fast i olika hög grad i olika perioder.

Nu på sista året kan jag nästan tycka att det spårat ur lite.. det går inte en dag utan chockladkakor och bullar och sånt, inte en dag. Jag började till och med bli ororlig att jag var sjuk, är det ine av sånt här beteende man får diabetes?  Det är ju något jag verkligen kan vara utan.

Här om dagen tog jag äntligen mod till mig och lät mig huggas i fingret med en otäck nål före frukost, för att se hur mina värden låg..

..och..

..det var BRA!!

vilken lättnad, så jag antar att det bara är att festa vidare på gosakerna..?
↑