Enligt Fille i - Får vem som helst vara mamma?

Fille

Meningen med livet är att fylla livet med mening. Sedan jag förstått det satsar jag på att fylla mitt liv med just sådant som är meningsfullt för mig. I daggsläget har det lett mig till en äkta man och två underbara barn och allt annat som kan leda till skratt och glädje, för vad är väl viktigare än att skratta? Jag tror även starkt på att det är en mening med allt som händer, man måste bara komma ihåg att ha tillit till att det kommer visa sig. Exempelvis fick jag vid 21-års ålder en gravsynskada som inte känndes särskilt meningsfull just då men som så här i efterhand har lett en hel rad fantastiska upplevelser som jag inte hade velat vara utan. Jag delar här, med glimten i ögat, med mig av mitt liv och vardag i hopp om att det kan tillföra mening även för någon annan. Kärlek

Får vem som helst vara mamma?

Som jag nämnt då och då är jag ju lite extra mamma till en liten prinsessa då och då. Jag och hon spenderade helgen tillsammansnyligen, dagarna flyter ihop och går så fort att jag tappar kollen på när det var riktigt.. Samma helg som Stockholms maraton varm någon som vet när det var kanske? Ovesäntligt, nyligen hur som helst.

Det är helt otroligt vad mycket kärlek som kan komma ur en sån liten liten varelse som från en tjej som inte ens fyllt tre år ännu. Hela helgen lyssnade jag på "Min Felicia Min Felicia Min Felicia", så gärna så för min del..

Fick så mycket fin respons av alla människor vi stötte på också, varenda trappa vi kom fram till var någon alltid snabb att erbjuda hjälp, dom visste ju själva hur det var när barnen var små liksom.. Droppen innan man smälte helt var ju när jag blev tilltalad som hennes mamma, och jag måste ju erkänna att jag sa ju inte direkt emot.. Ett litet tag kunde jag ju prova på att vara det, mysigt!

Hur som helst upptäckte jag att i "föräldrarollen" var jag ju inte snabb, och sa det helst inte alls, att jag har en synskada, vilket jag annrs inte tvekar att vara tydlig med. Jag upptäckte att jag var rädd att bli dömd av folks eventuella förutfattade meningar. Rädd att dom skulle tycka att jag var olämplig eller något kanske. Vet inte ännu riktigt vad jag ska göra med denna nyfunna kunskap, mer än att jag vill nästan vara ännu mer av en super "extramamma", för att motbevisa folk kanske? Eller för att motbevisa mig själv kanske? Är det mina fördommar som jag kanske tror att jag inte har som kommer här och spökar nu?

Om jag hade träffat någon i min situation för några år sedan innan jag fick synskadan, hade jag dömt ut dem då?