Enligt Fille i

Som nämnts tidigare så håller jag på att avlida av trötthet, men just som jag tänkte runda av denna oändliga dag så drabbades jag av samvete! Jag kan ju inte med gott samvete gå och lägga mig utan att ha delat med mig av mitt senaste tillskott i fillefamiljen, det vill säga Louis Vuitton väskan från Nice! LV butiken i Nice var lite lurig måste jag säga ändå.. Den är belägen på en hörna och har således fönster som vetter åt två håll. Fick syn på denna butik och begav mig genast i riktning mot lyckan materialiserad (LV). Väl vid dörren så kommer jag inte in?! Hittar inget handtag?! Ingen ringklocka?! Ingen kattdörr ens? I förtvivlan ropar jag till mitt sällskap en bit bort -Hjälp! Jag kommer inte in! Jag hittar inte ingången..! -Kom! Om du inte ens kommer in i butiken så ska du inte handla där. -(snyft) nä..jag vet.. Dagen därpå däremot så upptäckte jag INGÅNGEN runt hörnet, vart insläppt och haffade en väska fort som fan innan dom ångrar sig och kompå att jag var tjejen som dagen innan stått och letat som en idiot efter handtaget på deras skyltfönster. Ändamålet skyr inga medel. Väskan är min!