Enligt Fille i - Whats mine is mine!

Fille

Meningen med livet är att fylla livet med mening. Sedan jag förstått det satsar jag på att fylla mitt liv med just sådant som är meningsfullt för mig. I daggsläget har det lett mig till en äkta man och två underbara barn och allt annat som kan leda till skratt och glädje, för vad är väl viktigare än att skratta? Jag tror även starkt på att det är en mening med allt som händer, man måste bara komma ihåg att ha tillit till att det kommer visa sig. Exempelvis fick jag vid 21-års ålder en gravsynskada som inte känndes särskilt meningsfull just då men som så här i efterhand har lett en hel rad fantastiska upplevelser som jag inte hade velat vara utan. Jag delar här, med glimten i ögat, med mig av mitt liv och vardag i hopp om att det kan tillföra mening även för någon annan. Kärlek

Whats mine is mine!

Idag har jag blivit traumatiserad, torterad, utsugen, skadad och ja, rent utsagt bestulen!

En gång om året går jag till min ögonlägare bara för att kolla statusen på min syn nedsättning, ja ifall den har förvärrats, förbätttrats eller bara hållit sig på samma nivå.. Som tur var så var det ingen försämmring där, jag är evigt tacksam om jag får behålla min syn som den är nu, men hur som helst så höräven saken till att vid varje sådant här tillfälle så ska mina värden kollas, då eventuella näringsbrister eller vad det nu kan vara kan även de vara avgöande.

Och här kommer det, för att kunna göra det så måste man tydligen TA mitt BLOD!! Det är ju MITT och skall helst så förbli, sjuksyrran i fråga har alltså fört in ett främmande föremål i min blodådra, ryser när jag tänker på det igen, och sedan STULIT något som är mitt! Det känns ju inte riktigt okej. Jag brukar be (nja, kräva är väl snarare rätt ord) om att få en sån där barn nål som är extra tunn eftersom jag, trots mitt tuffa yttre, är obeskrivligt rädd för sprutor.

Den här syrran hade faktiskt förståelse för det och sa att jag var faktiskt jätte duktig och klappade på mig, jag tror att det var för att hon tog min högerarm. Annars brukar folk inte ta mitt avståndstagande gentemot nålar på allvar eftersom jag har en del tatueringar som är relativt stora, varav en på vänstra underarmen.

-Vadå nålrädd?? Hur har du kunnat göra den där då? Det där är ju mycket värre, måste gjort jätte ont ju. Och föresten är det här bara ETT stick ju.

-Men det är inte samma saaak ju! Det är skillnad, så ta det jävligt lungt nu..

Skillnaden är ju den att tatuerar jag mig så går ju nålen för det första inte IN i någon blodådra eller något sånt äckligt. För det andra så tas det inget ifrån mig, utan jag tillvörs någonting, man kan säga att det blir ett mervärde!

Efter denna pärs var jag ju givetvis tvungen att belöna mig, systern SA faktiskt att jag var duktig, med två par nya skor, föresten fick jag medhåll från henne i det och hon plussade dessutompå att jag behövder nog ta mig en latte i solen också..

What a day..