Vad ska jag heta nästa gång jag flyttar?
Dee Dee var det hon kallade mig. Så hette jag under typ ett års tid när jag var tolv. Jag ska förklara närmare.
Jag har under min uppväxt flyttat runt väldigt mycket, vilket gör att man också blir tvungen att byta skola en hel del. Räknar jag med Universitet jag går på nu så är detta min nionde skola jag går i. Allt har ju givetvis både för och nackdelar. Självklart har jag gått se och upleva mycket som många andra kanske inte har vilket jag är jätte glad för. Men samtidigt har jag ofta varit avundsjuk på den kontinuitet som jag sett att andra har, typ barndomskompisar, klassresor, alla känner alla menatlitet där man bor, ,ja, rötter helt enkelt. (Varför kanske någon undrar, hippie föräldrar räcker kanske som förklaring?)
Men det gäller ju att hitta ljusglimmtarna med detta kringflackande. JAG kunde ju exemplvis byta identitet HELT när jag började en ny skola om jag så ville. Göra små sociala experiment. Typ hur blir jag bemött om jag har den här stilen i den här skolan? Eller en annan i en annan skol? Vilket jag så klart utövade. Men framförallt detta namnabytande. Hur många barn har inte någon gång velat byta namn, och få välja sitt eget? Ja, jag gjorde det i alla fall. För det mesta har jag ju hetat Félicia, jag är ju en HELT rubbad menar jag.. Men ibland har jag presenterat mig med något mellan namn och testat hur det var att heta så något år..
Men så en sommar så fann jag Cartoon Network, vilket var något HELT nytt för en tjej som mig och knappt haft någon TV alls tidigare. Dom få perioder vi hade det rörde det sig om Ettan, Tvåan och Fyran om man hade tur och lyckades fånga in mottagning för dom med antennsladden, hade man otur så visade det sig att någon var tvungen att stå BAKOM teven och hålla i sladden för att få in någon bild om det var där mottagning behagade uppenbara sig då. Vid de tillfällena fick vi titta i skift och samtidigt förklara för stackarn bakom teven vad som hände, men fan ta en om man rörde sig och paja programmet..!
Ja jo jag vet, det låter som om jag vore uppvuxen i någon kåkstad men detta utspelade sig faktsikt i dfet anrika gamla stan, tänka sig, vilka kontraster.
Hur som helst har jag aldrig varit någon inbiten teve tittare, never really got the hang of it, och brukar än idag glömma bort att den stora platta saken som täcker ena väggen är mer än en prydnad.
Självklart överdoserade jag då vid den omnämnda sommaren. Jag tror faktsikt jag låg där nästan hela sommaren faktiskt. Ni som också upptäckt denna värld kanske då hört talas om ett program som hette Dexters Laboratorium, den killen hade ju en syrr asom hette Dee Dee för att komma till poängen här äntligen. Hon var ju deunder cool tyckte jag. Så ska jag hetta i nästa skola tänkte jag då medans en glödlampa tändes åvnför mitt huvud! Sakt och gjort.
Hi, im Dee Dee...nice to meet ya..
Så här i efterhand kan jag ju tycka att jag verkade ju lite schizofren, så där gör man väl inte? Som barn redan dessutom..
Ja, nu vet ni det också..
Ha, ha, ha! Jag har inte bytt skola lika många gånger men önskar att jag haft din medvetna taktik att testa nya identiteter vid de tillfällena. :) Känner igen överdoseringen av tv (och även godis) då jag större delen av min barndom var utan dessa möjligheter. Vi är väl inte helt "vanliga Svensson" i den bemärkelsen... på gott och ont som du skriver. Kram till dig älskade kusinen!