Enligt Fille i

Många har frågat, så därför ska jag nu göra liten status uppdatering vad gäller "mirakel pillerna" som jag berättat om i tidigare inlägg.Ärligt talat kan jag inte så här i skrivande stund komma ihåg exakt hur länge jag har ätit dom små rackarna nu. Men jag skulle tippa att det kan röra sig om lite drygt två månader nu.
Och...*trummvirvel*...ingenting har hänt ännu.

Men vad jag förstått av de spridda ryckten jag snappat upp så tar det ett par månader, två eller fyra kanske, innan man kan börja märka av någon effekt. I fall man nu är en sådan som får effekt vill säga. Det måste jag ju påminnna både mig och er om att mirakel pillerna inte kom med någon garanti på att dom skulle utföra några mirakel.Bara jag som lite lätt hoppfullt kallar dom för det.
Som sagt så har jag ju också lite tidspress på mig, läkaren sa nämligen att har jag inte fått effekt inom ett år så avslutas behandlingen. Tick tack.
Jag hoppas verkligen att jag inte omedvetet vaggar in mig själv i några slags föhoppningar nu bara, så man inte blir dunder besviken när ett år har passerat och världen fortfarande ser lika dan ut i mina ögon.
Självklart har jag ju vägt mina tankar kring denna experimentela behandling både fram och bak och upp och ner. Givetvis vore det ju helt fantastiskt och mer än vad jag någonsin kunnat drömma om ifall jag skulle återfå en del av min syn, men vågar inte alls räkna med det. Skulle det också blli så, att inget händer med synen, så tänker jag att jag har säkerligen dragit en massa annan nytta av denna idebenon kur, lär ju vara kanon för huden och kroppen i övrigt om inte annat då det är en så stark antioxidant.

Men nu så kommer den här delen som jag har varit lite osäker på om jag verkligen ska dela med lmig av till er. Fast då tänker jag att vad är det för kul för er att läsa min blogg om ni inte då också får inte bara sanningen, utan även HELA sanningen?
Känner ni nu att ni inte kan eller vill hantera hela sanningen så råder jag er att hoppa över det som kommer här näst.


Jag ska nu nämligen för ERAN skull prata om något som jag ALDRIG, och då menar jag ALDRIG, pratar om annars.
Here it goes.. Jag slogs nämligen av tanken idag på att SKRLLE det vara så att det visar sig att jag inte får någon effekt och behandlingen avbryts efter ett års prövotid, så vore det kanske inte heller så hemskt faktiskt. Varför undrar ni då?
För att man blir GASIG av dom! Vilket är en ytterst oangenämn upplevelse, och inget jag någonsin tidigare har haft problem med eller för den delen sysslat med överhuvudtaget (jag är ju tjej liksom!). Jag blev i alla fall själv rätt förvånad av mitt resonemang, eftersom man kan ju tro att min högsta önskan borde ju vara att kunna se igen, och visst är det ju det, men uppenbarligen inte till vilket pris som helst upptäckte jag.
Jag har lärt mig att leva med den här synskadan, och det funkar rätt bra faktiskt. Men jag vill inte gärna få ett nytt problem på halsen att lära mig leva med, det vill säga gaser. Usch! Då, och jag kan inte fatta att jag säger det här, men då är jag nog hellre utan perfekt syn..


Wow, jag kan INTE fatta att jag precis skrev allt det här.. Tur att jag ser dåligt så jag slipper se er i ögonen efter detta för det vet jag inte om jag skulle klara av. :)