Tror att de flesta i Stockholms trakten kan hålla med om att vi har ett fantastiskt höstväder idag. Klar himmel, vackra höstlöv, vindstilla och solen skiner, med betoning på att solen skiner.Underbart tycker jag med men fy fan (ursäkta) vad jag har kännt mig synskadad idag. Jag brukar ju som nämnts inte tänka på det knappt alls för det mesta. Men det blir något konstigt i ögonen när solen står så här lågt på himlen och skiner så här starkt. Känns som jag knappt ser någon ting jämfört med i vanliga fall. Så pass att inte ens solisarna hjälper. Dagar som dessa får mig verkligen att uppskatta hur relativt bra jag ändå ser majoriteten av årets dagar. Känner att jag liksom går runt med en krypande och brännande känsla av irritation i hela kroppen när jag blirr så här dunder bländad.Det är så att man blir arg och det kokar i magen. Stackars Simba kommer på mig själv med att ha mindre tålamod och mycket strängare blir jag. Det blir bootcamp regler när jag blir så här stressad av att inte se som vanligt. Nu tog jag mitt förnuft till fånga, hittade en rejält skuggad plats och lite fika till mig och min lille soldat.
Man uppskattar verkligen saker mycket mer när man inte har dem, som till exempel syn eller bara ett endaste litet moln skulle sitta fint det med.
...eller en liten keps kanske?