Sedan ett antal år tillbaka har jag en grav synskada som jag i denna blogg delar med mig av. Jag tar upp allt från vardagliga företleser, till mina personliga filosoferingar utifrån livet som synskada. Detta med förhoppningen att mina erfarenheter kan vara till stöd, nytta ellernöjeför någon annan. Dock gör jaginte anspråk på att det jag skriver är allmängiltigt för alla personer med synskada - detta är enligt Fille!
Men i huvudsak vill jag locka till skratt genom att bjuda på mig själv, för vad är viktigare än att skratta?
Detta enligt många, och det inkluderar nog även min hunds åsikter numera, något galna påhitt att promenera ner till Västervik från Stockholm ska ändå föreställa min semester och är såklart tänkt att vara något roligt för oss båda. Så när den lille mannen signalerar stopp så lyssnar jag så klart på det. Meningen är ju inte att skada han på något vis! Men jag vill fullfölja det jag påbörjar, så här står vi tillsammans utanför vår sista gemensamma övernattnings ort på detta äventyr. Imorgon bitti blir han eskorterad till lugn, ro och bekvälmlighet.
