Gårdagen slutade på Gusum Herrgård istället för Söderköping som jag först trott..

Gränserna för hur långt Tele2's mibilsurf sträcker sig verkar ha slutat vid Nyköping ungefär för sedan dess har nätet varit extremt dåligt. Tack och lov har ändå GPSen fungerat. Det var många år sedan jag upplevde att surfet gick så här trögt, känns nästan som att man promenerat tillbaka till det förflutna, både vad gäller tekniken och vädret. Desto mer söderut jag kommer desto mer sommar blir det. Jag tror jag vandrade tillbaka till sommaren också, fantastiskt.
Hur som helst så gick jag ju inte till Söderköping igår trots att jag så generöst blev erbjuden att känna mig som hemma i en främmande människas hem. Stort tacktill alla medverkande i den kontaktförmedlingen hur som helst. :)

Det är nämligen så att jag har en vägledande stjärna hemma i Stockholm. Kommer inte ihåg nu om jag nämnt min personliga stjärna tidigare? Har jag inte det så är det ju synd, för det borde jag sannerligen.
Den här personen har hjälpt mig jätte mycket i planerandet av mitt äventyr. Jag råkade nämligen få höra av honom att han haft en bakgrund som orienterare, en tillfällighet som absolut måste dras nytta av. Någon sådan bakgrund har nämligen INTE jag. Innan han kom in i bilden så sträckte sig mina kunskaper till att Västervik ligger nedanför Stockholm, men inte mycket mer än så. 

Och nu på senare år då jag fått denna synskada så är det inte heller helt oproblematiskt att slänga fram en karta och klura lite.

Alltså hade jag drömmen och viljan, men utförandeplanen fick han ta fram. Min tanke var att gå i snitt cirka fyra mil om dagen så då behövde jag ju övernattnings ställen lagom långt isär plus att de måste väljas ut lagom strategiskt långt bort från E22an, för den vill man ju inte promenixa på.

För att göra en av mina långa historier aningen kortare så ska jag komma till saken. Morgonen för avfärd från Östra Husby får jag alltså instruktioner från ledningen att centrala Söderköping är inget bra alls för då kommer jag med högsta sannolikhet behöva gå upp på den förfärliga E22an, jag behövde dra mer åt kusten till. Och vad gör man då ens guidande stjärna visar vägen? Man låter sig guidas så klart.Så vart skulle jag nu bo? Då jag åtminstone visste vilket håll jag skulle sikta på så började jag knata och ringa och ringa och ringa. De vandrarhem jag hade ställt in hoppet på verkade ha ställt in verksamheten. Men så slutligen tack vare människors öppenhet och hjälpsamhet, ännu ett exempel på människans godhet, så blev jag erbjuden att övernatta på Gusum Herrgård hos en fantastisk kvinna på otroliga 95 år.Hon är nämligen min väns mans mammas extra mamma. Fantastiska människor tycker jag som tar emot en främling med öppna armar, ställer i ordning ett gigantiskt gästrum med egettillhörande badrum samt bjöd på köttbullar till middag. Imorse då jag skulle ge mig av fick jag dessutom med mig kokta ägg, några mackor, och även egen odlade obesprutade vindruvor från Herrgårdens eget växthus! Jag har verkligen haft en sådan enorm tur, och är djupt tacksam för alla fina människor som korsar min väg.
↑