Enligt Fille i

För någon vecka sedan blev jag kontaktad av SRF (synskadades riksförbund) med en undran om jag skulle vara intresserad av att leda en av de samtalsgrupper som de planerar att starta till nästa vår. Blev så glad för självklart vill jag det! Nu kanske dom som känner mig eller vet något om mig reagerar på att har inte jag nog med järn i elden? Framförallt så borde väl kanske jag reagera på det.. När jag lite utifrån ibland försöker betrakta hur jag väljer och har valt att leva mitt liv så kan jag inte låta bli att konstatera att jag måste ha rätt grova koncentrationsproblem med tanke på attt jag aldrig tycks kunna nöja med att göra EN grej. Att ha ETT jobb. EN sysselsätnning. I taget alltså. Men nej, jag kan inte låta bli, men det är ju för att jag tycker att allting är ju så kul och viktigt så jag varken kan eller vill prioritera bort något. Föresten så spelar det väl ingen roll hur mycket koncentrationsvårigheter eller vad det nu är man har så länge man fungerar och har ett fungerande liv. Vilket jag har så strunt samma!

Just sådant som SRF kontaktade mig för är precis sånt jag brinner för. Att med hjälp av delade kunskaper, erfarenheter och tankar hjälpa varandra i och ur en svår och till synes oöverkomlig situation. Att ges möjligheten att få vara med att hjälpa till att dra fram den starka kapabla och gladare människan ur andra synskadade, som precis som jag, kanske tror och känner sig ensamast i världen med sina tankar, hjärnspöken och rädslor är för mig en enorm ära. Det är så viktigt tycker jag för jag vet hur mycket jag hade kunnat dra fördel av det då min värld ställdes på sin spets. Jag vet även hur mycket jag värdesatte de tillfällen då jag träffade på någon annan i liknande situation som mig som jag fick tillfälle att fråga ut och lyssna på. 

Jag hittade min styrka genom att se andras styrka.Det är enorm styrka i att tro. Därför är det så viktigt att tro på sig själv. Då blir man stark.

Hoppas verkligen att detta projekt blir av och att jag då även får vara en del av det, om inte så vardet åtminstone roligt att ha fått frågan!

Du som ikväll låg i din soffa och grubblade på det svårigheter som eventuellt väntar dig och undrade om du stod ensam infördetta, det gör du verkligen inte.

Love and peace out!