Enligt Fille i

Det finns ju alltså i dagens samhälle tack och lov en hel uppsjö med olika hjälpmedel för att kompensera upp olika fysiska tillkorakommanden som en del av oss människor kan tänkas ha. Synen i mitt fal. Som jag nämnt tidigare så är iPhoen bland de främsta av dessa idagsläget, men den delar nog nästan först plats med en sjukt praktisk och hjälpsam liten pryl. Nämligen min lupp. Det är alltså bara ett optiskt hjälpmedel vilket är en av dess fördelar, batterierna kan inte ladda ur, den kan inte hänga sig, minnet kan inte bli fullt osv.

dock så har den en stor brist, men det har i och för sig iPhonen också, dom KAAN gå sönder. speciellt vid upprepade tappningar i golvet. Telefonen är dyrare att få lagad men jag blir nästan lika handikappadnär luppen går sönder. Den har alltså gått sönder, min lilla mupp lupp. 

På väg tilll jobbet kom jag på att en glass vore nice att kalasa på under det kommande jobbpasset. Jag var precis vid kassorna näär jag i princip bara hann få upp luppen ur fickan innan den flög i golvet och då i bitar. En tant(tror jag att hon var, läser du mot förmodan detta och inte käner dig klassas in i facket "tant"utan kanske snarare "mogen kvinna" så ber jag å det ödmjukaste om uursäkt och kan bara till mitt försvar säga att jag ser faktiskt rätt risigt.) nåväl, jag fick i alla fall hjälp av en något äldre kvinna än mig själv att plocka ihop delarna, vilket jag såklart uppskattar men på nåt sätt fick det mig typ att känna mig ändå mer hjälplös. Sen så bad jag istället killen i kassan om hjälp att gå och hitta min Ben o Jerrys med önskad smak eftersom jag nu stod där med lupplikdelar ihanden och således närmast analfabet. Som om det inte var tillräckligt synd om mig redan så fanns inte rätt smakutan jag fick ta en annan(!?), men kände inte at det var läge att skicka ut honom på ytterligare en jakt eftersom jag nu orsakat en kö på några meter bakom mig.

Sammanfattning: jag sitter alltså och tröstäter Fel glass nu.