Chillerill

Jag vet att många som har genomgått en naturlig förlossning menar att dom mycket hellre skulle välja ett snitt om dom hade fått nu när dom har facit i hand så alltså är detta något att vara glad över. Men en del av det som gjorde att omställningen blev svår för mig att ta in var att jag såg ju fram emot att vara med om denna unika upplvelse, trots att jag vet att det gör ont så ville jag erfara vad jag hört talas om så mycket,men erfar hellre såklart ett friskt och välmående barn som kommer till världen så det blir nog som sagt bäst så här. Däremot upplevde jag för någon vecka sedan eller om det var två min första förvärk. Jag antar att det var det i alla fall för jag tyckte mig känna igen känslan från allt jag läst, som en mensvärk liksom, gjorde såklart ont men jag kännde mig sjukt hypad av det. Av att uppleva något av allt det där som jag hört talas om, nu händer det MIG! Detta hände för övrigt en kväll då jag och min kärlek slumrat till lite på soffan framför TVn, jag vart givetvis rätt vaken av denna, för mig, milstolpe i graviditeten. Men det var ju givetvis inget han kunde känna så jag berätta detta med skräckblandad förtjusning i rösten (tror jag),roligaste med denna upplevelse var ändå svaret jag fick.
- Hallå jag tror jag har en förvärk!? Asså det gör ont,och enligt vad jag har läst så måste detta vara en sån!!
-ok, men softa lite med det.. jag ska sova först...

Sa han och snubblade ner i sängen.

Kort därpå följde jag hans råd och kröp ner jag med och softade lite med det där med förvärkar.. haha